Hallickpogromen - när judiska arbetare gjorde upp med sexhandelns profitörer

 

(Foto: By Zdzisław Marcinkowski - [1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=58528579/Wikipedia)

Idag är det årsdagen av den så kallade Hallickpogromen – pogrom alfonsów – i Warszawa i dåvarande Ryska imperiet. Den var den 24 maj 1905 som en uppretad folkmassa, de flesta medlemmar i det judiska arbetarpartiet Bund 1) gick bärsärkagång genom de judiska kvarteren i centrala Warszawa, demolerade bordeller och lägenheter som tillhörde hallickar och bordellmadamer, och misshandlade hallickar, i en del fall med dödlig utgång. Våldet riktade sig även mot prostituerade.

Hur det hela började förblir oklart. Det finns en lång rad berättelser som gör anspråk på att skildra upprinnelsen till pogromen men de har genomgående karaktären av vandringssägen.

Faktum är däremot att prostitutionen var mycket utbredd i det tsaristiska Ryssland, och just i Warszawa dominerades det helt av judar. Man uppskattar att två tredjedelar av alla bordeller drevs av judar, och att omkring 75 procent av de prostituerade utgjordes av judiska kvinnor.

Det förekom också en omfattande människohandel, då stora mängder judiska kvinnor och unga flickor lockades under falska förespeglingar eller direkt tvingades till bordeller i Sydamerika.

Stora delar av sexhandeln i Warszawa sköttes av judiska hallickar.

Kring sekelskiftet växer en organiserad arbetarrörelse fram, med bland annat Bund, och den kommer allt oftare i konflikt med den undre världen. Konfrontationerna gäller kontrollen över det offentliga rummet, och inte minst makten över sinnena – går vägen till befrielse över kriminalitet eller organisering?

Konflikterna mellan arbetarrörelsen och den undre världen leder till en ohelig allians mellan de ryska myndigheterna och de kriminella, som agerar strejkbrytare och riktar våldsaktioner mot möten och demonstrationer.

Det är dessutom svårt att inte se hallickpogromen som en del av den sociala oro som råder i Ryssland vid den tiden, och som utmynnar i revolutionen 1905. Även om pogromen var huvudsakligen begränsad till Warszawa förekom det liknande oroligheter i mindre skala i Łódź, Lwów, St. Petersburg och några mindre orter.

Pogromen i Warszawa pågick i tre dagar. Hallickar och bordellmadamer misshandlades, bordeller demolerades, möbler och annan heminredning slogs sönder och slängdes ut på gatan genom fönster.

Också lägenheter där det bodde kända personer involverade i sexhandel angreps och utsattes för samma omilda behandling.

Man hölls sig strikt till de judiska kvarteren, men på andra dagen bröt liknande incidenter ut i övriga delar av staden, genomförda av polska arbetare.

Polis och militär höll sig länge passiv, men efter order från högre ort ingrep den tredje dagen och började återställa ordningen.

Bunds ledning förhöll sig kritisk till händelserna till en början, då man menade att det handlade om privata uppgörelser som inte angick partiet, men ändrade front i sluttampen av pogromen och förklarade den som arbetarnas moraliska uppgörelse med sexhandel och kriminalitet.

Man anklagade också de tsaristiska myndigheterna för att vilja provocera fram en judepogrom som ett sätt att avvärja attackerna mot hallickarna.

Hallickpogromen fick till konsekvens att problemets enorma omfattning med prostitution och människohandel uppmärksammades, också internationellt. Olika reformer och lagförslag kom att diskuteras. Om det förändrade något i grunden är emellertid en annan fråga.

Från shtetlns universum

Han räknas som en av den moderna jiddischlitteraturens grundare. Idag är det Isaak Leib Peretz födelsedag.

Han var född 1852 i den polska staden Zamość, som då var en del av det ryska tsardömet. Familjen hade sefardiska rötter och var mycket from. Isaak Leib fick en gedigen judisk utbildning, men redan i unga år längtade han ut till den stora världen, och började läsa litteratur på polska, ryska, tyska och franska.

Han började skriva poesi på hebreiska, och även sagor och berättelser. Han debuterade på jiddisch 1888 med långdikten Monisch, en romantiskt färgad ballad om en ung chassid som inte kan motstå den yttre världens frestelser. Dikten ingick i antologin ”Folksbibliotek”, med Sholem Aleichem som redaktör.

Isaak Leib Peretz litterära verksamhet omfattade poesi, prosa, drama och publicistik. Hans dramer och även hans teaterkritik anses ha bidragit till utvecklingen av den moderna jiddischteatern i Central – och Östeuropa.

Störst avtryck har Isaak Leib Peretz lämnat som novellförfattare. Så upplysningsman han var skildrar han i sina noveller framför shtetlns chassidiska universum. Och även om hans verk präglas av social kritik – politiskt sympatiserade han med socialdemokratiska Bund – finns där samtidigt en djupgående förståelse, lojalitet och rent av sympati, för den fromhetens säregna värld som han själv hade tagit avstånd ifrån i sitt eget liv.

På svenska finns av Isaak Leib Peretz novellsamlingen ”Två världar”. Titelnovellen beskriver ganska väl den grundläggande dialektiken i hans litteratur. Berättelserna rör sig hela tiden i spänningsfältet mellan två krafter på kollisionskurs med varandra: det är chassidism mot den traditionella judendomen, innerlighet mot bokstavstro, läsning av Talmud mot skönlitteratur, män mot kvinnor, den lilla människans ödmjukhet i kontrast till världslig framgångsjakt.

Också stilistiskt pendlar Peretz mellan folklig realism och romantikens mer exalterade uttryck.

Isaak Leib Peretz skildrar en förlorad värld, vilket givetvis har ett stort värde i sig. Men det är framför allt hans förmåga att levandegöra konflikten mellan tradition och modernitet som gör honom aktuell än idag.

I svensk språkdräkt finns av Isaak Leib Peretz förutom två berättelser i Judisk Tidskrift: 1928/51 ”Åtalet mot vinden” och 1930 ”Kabbalisterna”, och några noveller i”Shtetl”, en samling berättelser av Peretz och Sholem Aleichem från 1996, bara nämnda novellsamlingen ”Två världar”. Den är från 1926, i översättning från ”jiddiskan” (sic!). 

Jiddischlitteraturen har genom åren varit synnerligen styvmoderligt behandlad i Sverige, och jag hoppas verkligen att det finns bokförlag som vågar anta utmaningen.