Hatad av alla

Jag heter inte Miriam

Majgull Axelsson

Brombergs, 2014

Miriam har en hemlighet. Hon är judinnan som kom till Sverige i slutet av kriget med de vita bussarna från koncentrationslägret Ravensbrück. Från helvetet till paradiset, från en plats där ”Gud och Jesus verkade vara någon annanstans” till ”ett litet land utanför världen”. Här bygger hon upp ett tryggt och prydligt liv. I hennes svenska familj talas det naturligtvis inte om hennes traumatiska erfarenheter, av hänsyn till henne, men kanske ändå mest av hänsyn till sig själva.

Allt är frid och fröjd i den småländska idyllen tills det på hennes 85-årsdag, nästan 70 år efter ankomsten till Sverige, så spricker det för Miriam, och hon uttalar de obegripliga och hotfulla orden: ”Jag heter inte Miriam.”

Och så rullas historien om den romska flickan Malika upp. Från det att hon tas av nazisterna från sin familj i Tyskland och placeras i barnhem, över helvetet i Auschwitz, och sedan den fruktansvärda tågtransporten till Ravensbrück, då romen Malika förvandlas genom en ödets nyck till judinna Miriam Goldberg.

Varför? Därför att nazisterna hatar judar, men alla hatar romer. Nazisterna, de ukrainska vakterna, kapos, alla fångarna oavsett nationalitet, de kriminella, kommunisterna, alla. Väl i Sverige fortsätter lögnen för att hon ska få stanna. Och sedan för att inte bli utstött och föraktad. För att även paradiset har sina sprickor och är inte till för alla.

Majgull Axelsson har skrivit en fantastisk roman om romernas Förintelse, en skildring så stark och skakande att den bitvis gör fysiskt ont.

På ett annat plan – fast de ligger nära varandra – är det en inträngande psykologisk berättelse om ett liv i lögn och förnekelse. Också den berör på djupet.

*Jag heter inte Miriam* är en episk roman, rakt och enkelt berättad, tangerar ibland farligt nära populärkulturens schabloner, men med ett vitalt språk som med sin mångfald och nyansrikedom griper tag i läsaren. Förskjutningarna i tidsperspektiven skänker berättelsen nerv och dynamik.

Boken borde vara obligatorisk läsning, och inte bara för Sheratonanställda.

Livet som varuhus

ROMAN
Moderspassion
Majgull Axelsson
Brombergs, 2011

En våldsam storm är utgångspunkten för Majgull Axelssons senaste roman. Den skapar både den berättartekniska ramen och den rätta stämningen av katastrof och hotande undergång. Några kvinnor tvingas att konfrontera sina liv. På ett intrikat sätt väver Axelsson ihop deras öden.

Bokens titel har en dubbel mening. Det rör sig visserligen om moderskärlek, men det finns också en ironisk, eller rent av mörk, undermening. Alla kvinnorna har svåra och besvärliga relationer till sina barn, ja rent av tragiska och traumatiska. Det handlar om en föräldrargeneration som lever sina liv i en nyliberal värld där hela livet är som ett varuhus, där vi fritt kan välja och vraka mellan en mångfald varor. Att skaffa barn blir rätt mycket samma sak. Och att det är för vår skull är alldeles självklart. Resultatet riskerar att bli därefter. Plötsligt upptäcker vi till vår stora häpnad att vi inte fick vad vi betalade för. Och nu blir det blodigt allvar, i värsta fall i ordets bokstavliga bemärkelse.

Männen är antingen helt frånvarande eller skitstövlar, ibland både och. Den enda gången en man kommer till tals tappar Axelsson mycket av fingertoppskänslan och nyanserna i språket. Lite schablonmässigt blir det förstås, även om hon är en alldeles för skicklig författare för att hela lasset ska välta.

Under trycket av alla händelser kommer så huvudpersonerna till insikt och fattar livsavgörande – och troligen mycket kloka – beslut. Det är naturligtvis bra att lämna en öppning, men här faller nog Axelsson offer för en av populärlitteraturens vanligaste fällor, och avslutar med ett klämkäckt happy end.

Samtidigt måste det påpekas att ”Moderspassion” inte är någon terapiroman. Här finns ett tydligt klassperspektiv, personerna agerar i en samhällig verklighet. Det är också en feministisk roman, där författaren är obrottslig lojal mot dessa kvinnor, oavsett deras eventuella tillkortakommanden. De kvinnliga karaktärerna är psykologiskt insiktsfullt tecknade.

Och visst är livet värt att leva.