Haitis blodiga historia

Det går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter kriget, ja kanske att de fortsätter än idag, trots Kamprads bedyranden om ”ungdomssynder”.

Inte nog med det. Nu har det också kommit fram att på 60-talet tillverkade IKEA sina möbler i östtyska fängelser, troligen med tvångsarbete av politiska fångar. På sätt och vis ett logiskt agerande av en gammal nasse. Så där har de alltid gjort. Det nya var att göra det i en kommunistdiktatur.

Inte hellre är det något nytt i världshistorien att förmögenheter och rikedom skapas genom slaveri och mäsklig misär. Det är snarare regel än undantag. Det finns en hel del skrivet om detta. Det senaste är Isabel Allendes breda fresk om Haiti.

ROMAN
Zarités frihet
Isabel Allende
Övers: Hanna Axén
Norstedts

Efter flera strikt självbiografiska utflykter är Isabel Allende tillbaka med en lång episk roman. Handlingen utspelar sig framför allt på Haiti, och i centrum står slavflickan Zarité, kallad Tété, som vi får följa under 40 händelserika år, med början 1770.

Den franska kolonin Saint Domingue, som Haiti då fortfarande heter, är en säregen värld, långt från Upplysningens ”förnuftets tidsålder”, där slaveriet är grunden och navet för all mänsklig – och omänsklig – verksamhet. Det är en ytterst grym värld, där framför allt kvinnorna far illa.

Här finns franska ädlingar som slår vakt om sitt goda namn och släktens välstånd, vita uppkomlingar, förmögna mulatter med sociala ambitioner, kokotter som strävar efter ett bättre liv, ja kort sagt, det är som Balzac hade flyttat ut till Karibiens övärld.

Samhället på Saint Domingue styrs av minutiösa rasistiska lagar, där minsta skiftning i hudfärgen är helt avgörande för ens sociala ställning. Tillgången på slavar är närmast obegränsad och till rena vrakpriser, vilket gör dem till förbrukningsvaror. Levnads- och arbetsvillkoren är fruktansvärda, men medaljens baksida är att de vita aldrig förmår att skapa en foglig slavklass. Motståndet och hatet ligger hela tiden o pyr, så mycket mer att de flesta av slavarna är födda fria män.

Franska revolutionen ger ett kraftigt eko också ute i kolonierna. Och även om det republikanska Frankrikes politik i kolonierna styrs mer av hyckleri och egenintresse än sina stolta paroller blir ett uppror på Saint Domingue till slut oundvikligt. Hämndens och förödelsens timme är äntligen slagen för de svarta slavarna.

Kolonisterna flyr hals över huvud, de flesta till La Nouvelle Orléans i Louisiana, som nyligen hade överlåtits av Spanien till Frankrike, och snart skulle sälja av Napoleon till USA.

Isabel Allende målar med en bred pensel, hon har skrivit en medryckande berättelse med stor empati. Man imponeras också av hennes omfattande kunskaper i ämnet, hon måste ha lagt ner ett enormt arbete på att studera lokala ritualer och sedvänjor.

Det som saknas är det tidigare så specifikt magiska anslaget i hennes böcker. Kvar är en ganska schablonmässig realism, med en förutsägbar handling, som ligger såpoperans förväxlingsdrama nära. Stilistiskt tangerar det alldeles för ofta pekoral.

Synd är också att Allende inte tar vara på chansen att teckna ett mer ingående porträtt av en av den tidens mest fascinerande personligheter, slavupprorets ledare Touissant l'Ouverture, den första fria svarta republikens fader, kallad ”den svarte Napoleon” (hörde en gång Miriam Makeba säga att det var Napoleon som var en svart Touissant l'Ouverture).

Så är det genom alla de närmare 500 sidorna, det mesta stannar på ytan. Kvar är en bladvändare med en förhoppning på en bättre och rättvis värld och en tro på att kärleken övervinner allt.

Polskt fack i kamp mot Ikea - DN stoppar kritik mot Ikea

Dagens Nyheter vägrade att införa en annons från den polska fackföreningen Solidaritet som kritiserade IKEA. Annonsen var ett led i Solidaritets kampanj för att förbättra arbetsvillkoren för väktare. Annonsen infördes istället i Svenska Dagbladet.

Enligt annonschefen på DN, Henrik Stangel, togs beslutet att stoppa Solidaritets annons av tidningens ansvarig utgivare, tillika chefredaktör och vd, Gunilla Herlitz.
– Annonsen var vilseledande, säger Henrik Stangel.
Det vilseledande skulle bestå i att IKEA pekades ut på ett sätt som gjorde att företaget hängdes ut, trots att det var ett annat företag som var den egentliga boven i dramat. Dessutom fanns det enligt Stangel vissa formuleringar i annonsen, bland annat påståenden om att fackliga aktivister skulle ha hotats med att få armarna brutna, som var svåra att få verifierade, som bidrog till att man tvekade inför publicering.

Henrik Stangel medger att åsiktsannonsering är ”knepig”, men betonar att DN månar om ett demokratiskt torg där olika åsikter kommer till uttryck.
Han blir förvånad när jag berättar att annonsen infördes i Svenska Dagbladet. Efter en snabbkoll konstaterar han att den publicerade annonsen i stort sett är den samma som förslaget till DN. Han vidhåller dock fortfarande att innehållet är ”tillräckligt vilseledande” för att motivera avslag.

SvD publicerade

Svenska Dagbladets redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare Martin Jönsson kände inte till att annonsen från Solidaritet som publicerades i SvD den 30/12 tidigare hade avslagits av konkurrenten.
– Det spelar ingen roll för oss vad andra gör, säger Martin Jönsson, olika tidningar har olika riktlinjer för publicering.
Han anser visserligen att Solidaritets annons var ”ovanlig”, då den ”tog upp tredje part”, men påpekar att det var en opinionsbildande annons, och där måste det finnas utrymme för åsikter och argumentering.
– Det är viktigt för yttrandefriheten, säger Martin Jönsson.
Han betonar också att det måste vara högt i tak i en tidning, och att det är ovanligt med avslag på annonser. Och nej, han tycker inte att Solidaritets annons gick över gränsen.
DN:s avslag väckte förvåning hos det polska facket.
– Det ser helt enkelt ut som att tidningen försöker skydda ett storföretags intressen, säger Krzysztof Zgoda från Solidaritets nationella ledning.

Demonstration i Stockholm

Han är också talesman för väktarna anställda av Solid Security som anlitas av IKEA Polen. Krzysztof berättar att Solidaritet sedan i höstas har försökt att förmå IKEA att antingen utöva sitt inflytande över Solid eller avbryta samarbetet med företaget. I oktober skrev man ett brev till IKEA Polen, men har fortfarande inte fått något svar. Därefter har Solidaritet skickat en petition till respektive IKEA-varuhus i Polen. Inte heller denna har besvarats.
I mellandagarna genomförde Solidaritet en demonstration i Stockholm utanför IKEA i Kungens Kurva. Samtidigt demonstrerade fackliga aktivister mot IKEA i 13 länder, på 20 olika ställen runt om i världen, bland annat i fem städer i USA. I Sverige har Solidaritet fått stöd av Transport och Handels.
I Polen tillhör väktarna den absolut sämst avlönade gruppen. Lönen ligger på mellan fem till åtta polska zùoty (1 zùoty är cirka 2:50 svenska kronor), vilket vid fulltid ger lite över minimilön. De flesta väktare arbetar emellertid omkring 360 timmar per månad i genomsnitt.

Hotade väktare

Den fackliga organiseringsgraden är låg i Polen med cirka 15 procents anslutning. Av de omkring två miljoner fackligt organiserade tillhör knappt hälften Solidaritet, stolt arvtagare till den mäktiga rörelsen från kommunisttiden, som är den största fackföreningscentralen. Under senare år har allt fler antifackliga lagar stiftats i Polen. Det stora problemet är dock att många arbetsgivare konsekvent bryter mot gällande lagstiftning utan att några rättsliga åtgärder vidtas. Hög arbetslöshet gör det lätt att skrämma arbetare till tystnad och underkastelse.
Flera väktare har avskedats av Solid och många har hotats. Anställda tvingas också att skriva under lojalitetsförklaringar.
Solidaritets främsta krav för väktarnas del är att en social trygghetsfond skapas, som skulle hjälpa de anställda finansiellt vid sjukdom eller andra tillfälliga sociala problem.
Krzysztof Zgoda är lika förvånad över DN:s avslag på annonspublicering som IKEA:s agerande.
– Vi trodde att de var måna om sitt rykte som ett social ansvarsfullt företag.
Han tvekar inte att kalla IKEA Polen för ett antifackligt företag. Krzysztof berättar hur han vid ett tidigare möte med IKEA Polens personalchef fick höra att hon själv var den bästa fackföreningen!
Genom media har IKEA Polen flera gånger sagt sig vara beredd att möta fackets representanter. Ylva Magnusson som är presschef på IKEA i Sverige tror att det rör sig om ett missförstånd.
– Det är mycket viktigt för oss att det råder bra och rättvisa arbetsförhållande på våra arbetsplatser och hos våra leverantörer.

Bjöds på kaffe

Hon upprepar flera gånger att det givetvis gäller också IKEA:s leverantörer. Hon berättar att det var självklart för IKEA i Stockholm att bjuda de demonstrerande aktivisterna på kaffe i den stränga kylan, och hon betonar att IKEA absolut är för rätten att organisera sig fackligt. Så vitt hon vet har IKEA i Polen vid åtminstone två tillfällen inbjudit Solidaritet till samtal.
Krzysztof Zgoda skrattar uppgivet.
– Det är en ren lögn, säger han.
Solidaritet planerar fler aktioner. Man hoppas på fortsatt internationellt stöd. I Polen räknar man med hjälp från de stridbara gruvarbetarna.
– Vi viker oss inte, säger Krzysztof Zgoda.

Publicerat i Flamman 2010-1