Förintelsens minnesdag

 

För 80 år sedan, den 27 januari 1945, befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska trupper. Den syn som mötte förfärade till och med de luttrade rödarmisterna. Auschwitz utgjorde, tillsammans med Birkenau, som var det egentliga förintelselägret, och arbetslägret Monowitz, den största komplexet i nazisternas förintelsemaskineri. Auschwitz står som symbol för nazisternas brott mot mänskligheten, och den 27 januari högtidlighålls över hela världen som Förintelsens minnesdag.

Under knappt fem år mördades i Auschwitz 1,1 miljoner människor – lågt räknat. Nästan en miljon av dem var judar De flesta gasades ihjäl direkt vid ankomst, och brändes i krematorier. Resten dog av utmattning, undernäring och sjukdomar.

Bland de dödade fanns det medborgare från de flesta länder av Europas länder, också Norden: Danmark och Norge. Också romer och homosexuella fanns bland offren.

Det är överväldigande siffror, som inte bara kan avfärdas som ”statistik”, de återger trots allt vidden av mördandets fasansfulla omfattning.

Men för att kunna förstå på djupet, och åtminstone delvis kunna föreställa sig förintelselägrens grymt brutala verklighet, krävs det ögonvittnesskildringar, helst förmedlade genom kvalificerad skönlitteratur.

Några berättelser av överlevande är välkända, Primo Levi, Imre Kertész, Elie Wiesel.

Jag tycker också mycket om John Boynes barn- och ungdomsbok ”Pojken i randig pyjamas”. Förvisso inte en ögonvittnesskildring, Boyne är född 1977, men med inlevelsens mäktiga kraft lyckas han genom ett barns naiva förundran inför det vuxenvärldens våldsamma och sadistiska obegriplighet avslöja Förintelsens dödsbringande verklighet.

Den kanske bästa skildringen av Auschwitz är enligt min mening den polske författaren Tadeusz Borowskis ”Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar”.

Tadeusz Borowski tillhörde dem som i Polen kallades för Columbus-generationen. De var födda kring 1920 i det nyligen återupprättade Polen, seglade iväg på livets upptäcktsfärd 1939, de flesta gick under, det fåtal som överlevde kunde bara konstatera att det Eldorado de hade hoppats finna visade sig vara en grym och ogästvänlig kontinent.

Eller utan poetiska omskrivningar: 1943 arresteras Borowski av Gestapo och hamnar i Auschwitz. Upplevelser i koncentrationslägret kom att prägla honom för resten av hans korta liv, och utgör huvudtemat i hela hans författarskap.

Hans mest kända verk är berättelsesamlingen ”Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar” från 1948, som publicerades första gången på svenska 1974, och finns sedan 2014 i nyutgåva på förlaget Modernista.

Det Auschwitz som Borowski skildrar är ett eget universum med en trist vardag av oupphörlig död, monotont våld och desperat kamp för överlevnad. Alla fuskar, luras och stjäl, det trixas och fixas, här finns ingen plats för sentimentalitet eller medkänsla, viljan att leva kommer ständigt i konflikt med allt det som gör livet värt att leva.

Och ändå inte. Fångarna må vara starkt avtrubbade, men saknar inte helt känslor, och kan uttrycka barmhärtighet, som genom att blåljuga för de nyanlända om vad som väntar. En gnutta människovärdighet är nödvändig för överlevnad, och den hittar man i sitt inre, i sina tankar och känslor, och även i sina drömmar om att kriget någon gång tar slut, och kanske, kanske, rättvisa skipas.

För de plågade betyder rättvisa inte bara att de skyldiga straffas, utan också att bödlarna ska få lida på samma sätt som deras offer tvingades göra.

Borowski skriver en saklig prosa, där inte ett komma är onödigt, han är iakttagaren som noterar och vittnar, utan moraliska övertoner. Han skildrar vardagen, och det är genom dess prisma som alla ohyggligheterna framträder och blir begripliga. De spelar fotboll, och ”Mellan två hörnor har de lyckats gasa tretusen människor”.

Ett viktigt vittnesmål och ett stycke lysande litteratur.

Tadeusz Borowski själv klarade inte av sina egna demoner från Auschwitz och tog sitt liv 1951, 28 år gammal.

Jag har känt personligen flera som har varit fångar i Auschwitz. En av dem var rektorn vid min grundskola i Warszawa: Han var också vår mattelärare. Han var inte speciellt omtyckt av oss, han hade ett sällsynt häftigt humör, kunde lätt brusa upp i veritabla explosioner av ilska, där hot om våld inte var långt borta.

Och ändå minns jag att vi förlät honom, att vi, snorungar på 12–13 år, visade överraskande mycket tolerans och förståelse eftersom vi kände till hans förflutna och insåg vilka fasor han måste ha upplevt. I 60-talets Polen var det många, så gott som alla, som hade en släkting eller en nära bekant som hade genom samma helvete.

Det kanske inte krävs så mycket mer för att förhindra historiens monotona upprepning av grymhet och ondska, bara en smula empati, tolerans och respekt.

Ja, och så några rejäla välfärdsreformer på det.

Bli medlem i föreningen Ådalsportalen - din ankarplats i tillvaron

 

^Ådals
portalen

Ådalen är industriell kraft och dramatisk natur. Ådalen är musik och poesi. Ådalen är inte minst dess arbetande och kämpande folk, levande och döda.

Vi bygger en webbaserad informationsportal där minnena från Ådalsbygden kan dras samman och presenteras – industrin, kulturen, samhället, naturen – alla de arenor där människorna funnits och finns. Minnena lever genom våra berättelser, men i allt högre grad genom vårt sätt att organisera minnesbankerna och göra dem tillgängliga.

Vår närmaste målsättning är att före utgången av 2025 publicera Ådalsportalen – din ankarplats i tillvaron. Om du vill följa med på resan, välkommen som medlem i Föreningen Ådalsportalen. Det ordnar du enklast genom att swisha årsavgiften 100 kr till

  123 426 8207

Glöm inte att uppge din e-postadress i meddelandefältet (i förekommande fall även namn)!

Styrelsen gm Jan Sahlén, ordförande

2024 års bästa läsupplevelser - en sammanfattning

 

På bloggen har det nu elva personer under elva dagar presenterat listor över sina bästa läsupplevelser under 2024. Jag har tittat lite närmare på listorna, försökt jämföra dem och fått fram en del statistikkuriosa. Kanske inte så viktigt men lite kul.

Sammanlagt har 99 titlar presenterats. 53 av dem var skrivna av kvinnor, 46 av män.

Sakprosa står för tolv titlar. Två barnböcker är med. Lika många är grafiska romaner. Tre titlar är diktsamlingar.

Spännvidden i listorna är mycket stor. Det är bara några få titlar som förekommer flera gånger. Carl-Johan Vallgren s "Din tid kommer" har flest nomineringar, den är med på tre listor. De som återkommer två gånger är:

Hästen av Willy Vlautin
Längst in i skogen av Marie Hermanson
Huset mitt i byn av Jonas Fröberg
Rent hus av Alia Trabbuco Zéran
Far inte till havet av Elin Anna Labba
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander
Vegetarianen av Han Kang

Noterar också inte utan stolthet att min roman "Morden i Muranów" är med på en av listorna. Hoppas att det inte bara var en kompisgest.

Att döma av statistiken har intresset för våra listor varit ganska stort. Lite väl tidigt att planera för något redan nu, men nog känns det som att det vore roligt att göra om det här. 

Årets bästa böcker - från olika kontinenter

 

Då var det dags att avrunda presentationen av våra listor över 2024 års bästa läsupplevelser, och det är jag som får äran att avsluta med den sista listan.

Grzegorz Flakierski, författare och kulturskribent

De avvisade – Christoph Andersson

Vi behöver nya namn – NoViolet Bulawayo

Ibistrilogin (Ett hav av vallmo/En flod av rök/ En våg av eld)-  Amitav Ghosh

Den underjordiska järnvägen – Colson Whitehead

Rent hus – Alia Trabucco Zerán

Förnekelsens bok – Tsitsi Dangarembga

Gloria, i rasismens skugga – Elisabeth Åsbrink och Gloria Ray Karlmark

Aska i munnen – Brenda Navarro

Stoft – Yvonne Adhiambo Owour

Syre – Julia Fiedorczuk

Årets bästa böcker - med många kvinnor

 

För den näst sista listan står Victoria Jonsson, bibliotekarie från Kramfors.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Om uträkning av omfång 1-5 av Solveig Balle

Inga bekymmer-bekymret av Mattias Alkberg

Huset mitt i byn av Jonas Fröberg

Ofri jord av Claire Fuller

Väggen av Marlen Haushofer

Promenader i natten av Lina Wolff

Vår del av natten av Mariana Enriquez

Fru Gregorius av Åsa Nilsonne

Hyper av Agri Ismail

Årets bästa böcker - från den gröna ön

Årets lista kommer långväga ifrån, och presenteras av Stellan Hermansson, svensk vänsterpensionär med rött hjärta som numera lyckligt bor på Irlands gröna ö.

Tio romaner jag läst under året 2024. De tre som gjorde mest intryck var:

1. Shuggie Bain av Douglas Stewart. En mäktig berättelse om fattigdom, droger och utsatthet. Klass men också kärlek. Ohygglighet men också hopp.

2. Små ting som dessa av Claire Keegan. En kort roman där nästan varje ord är så väl avvägt att det når hjärtat. Om katolska kyrkans förtryck av unga gravida ogifta kvinnor på Irland på 1980 talet. Men också om en man med stark känsla för solidaritet.

3. Dotter till en dotter av Susanna Alakoski. Tredje delen i den kvinnohistoriska romansviten om textilindustrin i Finland och Sverige. Som vanligt skriver Alakoski med en närhet som gör att jag bara vill fortsätta läsa och hoppas på det bästa för huvudpersonen.

Sju andra romaner jag under året läst och berörts av ....(uppsatta utan inbördes ordning): 

Min far & Kvinnan av Annie Ernaux

Det tredje ljuset av Claire Keegan

De spräckliga, en irländsk barndom av Hugo Hamilton

Den siste vännen av Tahar Ben Jelloun

Far inte till havet av Elin Anna Labba

Morden i Muranów av Grzegorz Flakierski

Flicka av Edna O'Brien.

 

Årets bästa böcker - färre men bättre

 

Idag är listan tillbaka på Sandslån, och presenteras av Peter Söderlind, whiskyarbetare på High Coast Whisky och författare.

Willy Vlautin - Hästen (utgiven 2024) Hela romanen är som en sång, en historia från samhällets bottenskikt om musikens betydelse som grep mig hårt. Willy spelar och skriver i bandet The Delines.

Franz Kafka - Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna. Med den här boken som innehåller brev skrivna av Franz mellan 1922–1924 är en nyöversättning i 19 böcker med romaner, brev och dagböcker komplett. Språket i Kafkas brev är som alltid lika briljant som i böckerna. Just den här boken avslutas med samtalslappar som skrevs när han låg för döden och inte kunde prata.

Herman Melville - Bartleby, spökskrivaren. En nyöversättning av en bok jag inte tidigare läst. Jag njöt av varje sidas lugna och sköna stämning. Om en kontorsarbetare vars svar på alla tilldelade arbetsuppgifter var: jag föredrar att inte göra det.

Årets bästa böcker - svensk skog, mobbning och annan tung läsning

 

Idag följer vi Ångermanälven uppströms och hämtar nästa lista från Prästmon.

Mina Widding, skrivpedagog Hola Folkhögskola

Minas tio bästa utgivet 2024

Utan inbördes ordning:

·       Jag sjunger och bergen dansar, Iréne Sola

·       Maskrosfrön och karyatider, Christina Ouzounidis (Modernista)
Berättarplan som glider in i varandra, som upplöser tiden på ett sätt och genom det gestaltar hur berättelsen om de som finns bakom oss, släktingars berättelser om flykt, deras subjektiva historia, liksom även de berättelser som på många sätt är kollektiva, som myter, lever i oss som lever nu, sammanblandat.

·       Slask, Mikael Berglund

·       Efterklang, An Yu

·       Parade, Rachel Cusk (ej utgiven på svenska än, Faber & Faber, kommer i februari på Albert Bonniers)
Det handlar om konst, och om det omöjliga för en kvinna att ha samma utgångspunkt som en man, som konstnär, och att eftersom det inte går att ta över en utgångspunkt, en roll, ett tillåtande, så måste ett nytt språk för det börja formuleras, som är mer inkluderande, men att det inte är gjort i en handvändning. 

·       Till träden, Ella-Maria Nutti

·       Din vilja sitter i skogen, Mattias Timander

·       Jag tar inte farväl, Han Kang

·       Förstörelse: en fallstudie, Iida Rauma (Ramús förlag)
Så jävla tung läsning, men mästerligt skildrat så man inte kan värja sig en tum. Precis så segt, utdraget, hopplöst, bottenlöst förfärligt, som mobbing under en hel skoltid måste vara, dessutom skildrat i en cirkelkomposition, i formen av en slags bekännelse eller intervju: A sa... där vi egentligen inte vet vem som berättar, utom att slutet ger oss ett hum om det. 

·       Kafkalungan, Cecilia Hansson

Årets bästa böcker - samiskt, serier, svek

 

Dagens lista kommer från vackra Sandslån vid Ångermanälven.

Mats Jonsson, serietecknare och författare

Far inte till havet: Elin Anna Labba

Huset mitt i byn: Jonas Fröberg

Serier för vuxna – Epix och den svenska serierevolutionen: Robert Aman

Kattflickan: Anneli Furmark

Bli min: Richard Ford

Sanningsberget: Therese Bohman

Kungen av Nostratien: Tony Samuelsson

The Ground Breaking: The Tulsa Race Massacre and an American City's Search for Justice: Scott Ellsworth

Sveket: Kurt Salomonson

Babbitt: Sinclair Lewis

Årets bästa böcker - med mycket musik

Idag presenteras listan av Kai Martin, nöjesjournalist och musiker.

Kai Martins årslista – romaner, biografier, diktsamlingar.

Åke Edwardson: Treblinka Comedy club (Albert Bonnier) Tyskamerikansk jude, journalist och komiker, åker till forna hemstaden Berlin för att rädda släktningar under den alltmer intensiva slutliggiltiga lösningen. Trivialt.? Inte för en sekund. Tvärt om. En oerhört drabbande roman skriven i något slags helig vred över det som i verkligheten hände och det som sker nu. Åke Edwardsons bästa, så här långt.

Bruno K Öijer: Växla ringar med mörkret (Wahlström & Widstrand) Mäster Öijer visar klass och hur på poesins sprängkraft och elegans. Det är kärnfullt, författad med en stadig blick ut- och inåt. Dikter för vår sam- och framtid.

Karl G Jönsson, Mats Eriksson Dunér, Jonas Ellerström och Petter Lönegård: Vi kan inte dö (Helium press) En tung biografi om skivbolaget Heartwork i Lund, som startade med punkens ursinne och kreativitet. Med initiativtagaren, producenten, musikern och låtskrivaren Henrik Venant var Lund (och delvis Malmö) i sin sanna blomning under en spännande tid, som jag själv var en del av.

Marie Hermanson: Längst in i skogen (Albert Bonnier) Göteborgskan Marie Hermanson väver skickligt trådar mellan ett Göteborg för hundra år sedan och mystik med krim. I denna hennes tredje roman om polisen Nils Gunnarsson utspelar sig mycket på Naturhistoriska museet, men i övrigt i ett vintrigt, kallt Göteborg.

Carl-Johan Vallgren: Din tid kommer (Albert Bonnier) Att han kan skriva är oomtvistat. Men att han så här skickligt kan författa en kriminalroman överraskar. En kittlande intrig samsas med ett svenskt svårmod, som jag inte fått till mig sedan Henning Mankells svit om Kurt Wallander.

Fred Asp: En obskyr trummis i Imperiet (Pang Pang Bob förlag) Han var den tyste, vackre i Imperiet under bandets storhetstid och fram till dess fall. Med den här självbiografin målar han ett rikt porträtt av sig själv som ung punkare och något av en renässansmänniska. Här avslöjas Imperiets krasch ur hans perspektiv. Onekligen intressant för oss som var med under den eran.

Jussi Adler-Olsen: Sju kvadrat med låt (Albert Bonnier) Det är den tionde och sista delen av danske Adler-Olsens kriminalromansvit om avdelning Q. Hans excentriska karaktärer står i full prakt parat med en vass intrig som tillåter både spänning och humor. Finalen av boken är något av det mest häpnadsveckans som jag har läst. Så listigt och snyggt.

Arnaldur Indriðason: Stormens vred (Norstedts) Islänningen Arnaldur Indriðason är mästaren i den isländska krimnoiren. Denna hans senaste roman på svenska är sävligt berättad, men på ett stillsamt vis uppmanande att fortsätta vända blad. För spänningen är konstant utan att han behöver använda sexhundra sidor; istället på hälften, snyggt författade. En författare som aldrig gjort mig besviken.

Jeanette Bergenstav: Havsgrav (Norstedts) Göteborgsförfattaren och -journalisten Jeanette Bergenstav har med sina två tidigare krimromaner om sitt alter ego Jennifer Sundin visat hur en thrillersten ska dras. Med ”Havsgrav gör hon ingen besviken. Det är full fart från start till mål, utan tillstymmelse till att tappa vett och sann i den skickligt sammansatta intrigen.

Tony Fischier: Själarna illusionister (Lind & co) Umeåfödde- och uppvuxne Tony Fischier har sedan vuxen ålder Göteborg som bas. Det är också där hans romansvit om kommissarie Niklas Ragnvik utspelar sig. I denna Fischiers mest omfattande roman tummar han inte på kvalitet lika lite som på spänningen. Han har grepp om sina läsare från första bladet.

Årets bästa böcker - om idrott och fascism

 

Dagens lista kommer från Luleå.

Ingemar Nilsson, Scania-arbetare och bokrecensent

Hudens avigsida av Jeferson Tenorio från Brasilien. Drabbande om rasismens olika ansikten sett genom en far och son-skildring.

Stacken av Annika Norlin. Intressant om människor i grupp och som ställer tidlösa frågor.

Vem dödade min fotboll av journalisten Simon Bank. Essäbok med bultande hjärta om en älskad sport som kanske förlorats bortom all räddning.

Rent hus av chilenska Alia Trabucco Zeran. Tät och sugande klasskildring ur en hembiträdes ögon.

Vegetarianen av Han Kang. Läsning av 2024 års Nobelpristagare fick mig att känna: Henne vill jag läsa mer av.

Mussolini - En studie i makt - av Göran Hägg. Biografin från 2008 känns som en bok i tiden. Lärde mig mycket.

Årets bästa böcker - äntligen med barnlitteratur

 

Då var det dags för den tredje listan.

Elin Holmberg, journalist, författare och verksamhetsledare Mannaminne.

Söndagsvägen av Peter Englund

Sandslott av Niclas Turner Olovsson

Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam

Revor av ljus av Jenny Elfving

Skilsmässan av Moa Herngren

Ett moln i tajts av Emma Bouvin

En bra man av Tina Trender

Jävla Karlar av Andrew Valden

Bara rumpor i fjällen av Bettina Johansson och Annika Leone

Skinn av Sara Strömberg

Årets bästa böcker - med mycket sakprosa

 

För den andra listan står författaren Bo R Holmberg.

Tio av de bästa böcker jag läst under 2024 (hälften av dem utkomna under året).

Peter Englund, Onda nätters drömmar

Peter Englund, Stridens skönhet och sorg 1918

Elisabeth Åsbrink, Mitt stora vackra hat

Claire Keegan, Det tredje ljuset/Små ting som dessa

Claire Keegan, Genom blå hagar

Willy Vlautin, Hästen

Mattias Timander, Din vilja sitter i skogen

Carl-Göran Ekerwald, Fördelen med att bli gammal

Carl-Johan Vallgren, Din tid kommer

Marie Hermanson, Längst in i skogen

Årets bästa böcker - med fokus på spänningsromaner

 

Det är dags att summera litteraturåret 2024. Därför har jag bett några vänner och bekanta att lista sina bästa läsupplevelser från året. Listorna kommer att publiceras ett tiotal dagar framöver. Kommentera gärna och kom med dina egna lästips!

Först ut i rättvis alfabetisk ordning är författaren Annika Sjögren.

Tio titlar ur 2024 års bokskörd. Som inbiten deckarläsare blev det nio spänningsromaner och en ”vanlig” roman.

HÅKAN NESSER: Ung mans färd mot natt (som vanligt slagfärdigt skrivet och med en hel del humor)

LINA AREKLEW: Utan dig

JOHN AJVIDE LINDQVIST: Rummet i jorden

CAMILLA GREBE: Flickan och mörkret

MONICA NEBELIUS LÜNING: Förtjänst och skicklighet

MATTIAS EDVARDSSON: Gravglänta

HAYLEY SCRIVENOR: Dirt town (utspelas i en småstad i Australien, allt gestaltat på ett ovanligt sätt med emellanåt originellt berättarperspektiv)

WILLIAM ÄLGEBRINK: Huset vid Pärlälvens slut (en obehaglig men samtidigt vackert berättad historia om en ensligt boende man i Jokkmokk som kör traktens skolbuss och tror att han inte kan överleva utan att dricka blod. En av de mest uppmärksammade deckardebuterna i år)

CARL-JOHAN VALLGREN: Din tid kommer

HAN KANG: Vegetarianen (just påbörjad och jag ser fram emot fortsatt läsning)