1979
Christian
Kracht
Övers: Anna
Bengtsson
Ersatz, 2016
Ett dekadent överklasspar är på en resa mot ingenstans.
Relationen är hårt ansträngd, mellan alla högstämda intellektuella
diskussionerna duggar elakheterna lika mycket och ofta som drogerna flödar.
Huvudpersonen blir allt mer frustrerad och får nog: ”Jag
vill inte fortsätta leva så här längre”, tänker han, och anar inte att han
snart blir bönhörd och det på ett sätt han inte kunde föreställa sig.
Året är nämligen 1979, och när de efter en utflykt till
några arkitektoniska sevärdheter i Iran hamnar på ett drogparty i bättre
kretsar i Teheran bryter den islamistiska revolutionen ut. Homosexuella,
drogpåverkade västerlänningar är inte välkomna i det nya Iran, de betraktas
rutinmässigt som amerikanska spioner, även om de råkar vara tyska medborgare.
Huvudpersonen flyr Iran, han tar sig illegalt in i det
Kina-kontrollerade Tibet där det finns ett heligt berg, och den som gå runt det
några varv – medsols! – sonar alla sina synder. Men hur mycket han än knallar
runt händer ingenting, pilgrimsfärden skänker inte syndernas förlåtelse, nåd,
visdom, eller någonting alls över huvudtaget.
Han blir arresterad av kinesisk militär och satt i
fångläger, där uppfostras han till en bättre medborgare med tämligen bryska metoder
och tvingas slava dagarna genom med ett tungt och farligt arbete. Här får han
minsann sona sina synder.
Och förvånande nog är han ganska tillfreds med den tuffa och
inrutade tillvaron. En ny form av flykt från friheten.
Schweizaren Christian Kracht skildrar insiktsfullt de
mellanmänskliga relationernas destruktiva spel. Han är också duktig på att
beskriva den totalitära statens förment välmenande uppfostringsnit till en
påstådd lycka för alla.
De vägval som vi gör i livet är bara skenbart fria, och vi
är inte beredda att betala priset när det inte blir som vi hade tänkt. Vilket
det aldrig blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar