Veckan från hyllan 2013-7

Sent omsider, den senaste krönikan före semestern:

Det nya arbetarpartiet vill också bli det nya Rasistpartiet. Med sitt sedvanliga nyspråk föreslår man nu att invandringen ska öka genom att minska den. Tanken är förstås att ta väljare från Rasistdemokraterna. Resultatet blir förstås istället att rasisterna stärker sin ställning. Att de aldrig lär sig.

Men vad vet jag, det kanske finns ingenting att lära, det kanske tycker och tänker precis så där.

Är det kris så är det, då är det bara att gilla läget, eller som S-ledaren Stefan Löfvén så djupsinnigt uttryckte det: ”Det är som det är med det.”

Och så är det ju.

Nu är det här med kriser ingenting nytt. Har hänt förut, även i en mer avlägsen tid. Nyligen var det ett tveksamt jubileum i vårt södra grannland. Kan vara värt att påminna om.

Finanskriser är inget nytt i historien. Nyligen var det 200 år sedan den så kallade statsbankrutten (statsbankerotten) i Danmark.

Danmark finansierade sina krig mot Napoleons Frankrike genom att låta sedelpressarna gå varma. Krig och sunda statsfinanser bor sällan granne med varandra. Inflationen skenade, och penningvärdet sjönk till sex procent av dess uppgivna värde i silver.

Situationen blev ohållbar och därför tvingades man till en valutareform, som innebar att de gamla sedlarna – något charmigt och totalt missvisande kallade för kurantrigsdaler – växlades mot ny valuta som hette rigsbankdaler. Relationen var 6:1, vilket säger en hel del om hur stora förluster som åsamkades den danska befolkningen.

Att kalla det reform är inte heller rättvisande, då det egentligen var en realisation eller nedskrivning.

Detsamma gällde för inlösen av statsobligationer, och det i sin tur innebar att den danska staten i alla fall delvis inte kunde uppfylla sina förpliktelser.

Därför kallas det för statsbankrutt, trots att det aldrig var tal om att helt ställa in betalningarna.

Reformens verkningar var inte helt övertygande, och än idag träter de lärde om hur den bör bedömas.

Och Danmark lärde lika mycket av sina krigsäventyr som världen av sina kapitalistiska äventyrligheter. Ingenting.