Med ett grundmurat dåligt rykte

Idag är det Felix Dzerzjinskijs födelsedag.

Till börden var han polsk adelsman, och han stod staty i centrala Warszawa på den plats som då kallades för Dzerzjinskijtorget. När man kom till stan på 80-telet var det den absolut säkraste platsen att parkera bilen utan att riskera stöld eller inbrott då stället kryllade av civilsnutar som bevakade att ingen målade Felix händer med röd färg.

Nej, Järn-Felix, den sovjetiska säkerhetstjänstens grundare, var ingen populär person. Efter 1989 tog man bort statyn, och döpte om torget till Banktorget, vilket det faktiskt hette före andra världskriget.

Felix rykte blev om möjligt ännu sämre.

Alla talar illa om Felix, och helt utan skäl är det inte. Men bara för att vara lite motvalls ska jag säga något positivt.

Bilden av Dzerzjinskij som personifiering av den röda terrorn är orättvis. Han räddade många från terrorns klor, han krävde hög bevisföring i samband med rättegångar, och försökte förbättra förhållanden i fängelserna. Många av Sovjetkommunismens kritiker har faktiskt beskrivit Dzerzjinskij som en varmhjärtad humanist. Vilket med tanke på omständigheterna är inte så illa.