I tider av uppror

Idag är det den tyske författaren Uwe Timms födelsedag. 

Ett par recensioner av hans romaner:

I skuggan av min bror

Uwe Timm

Övers: Jörn Lindskog

Bokförlaget Thorén och Lindskog, 2010/2012

Den tyske författaren Uwe Timm är född 1940. Han var ett så kallat sladdbarn. Hans 16 år äldre bror gick 1942 ut i kriget som frivillig i Waffen-SS, och stupade ett år senare i Ukraina. Även om Timm har inga minnen av brodern är denne ständigt närvarande under hela hans uppväxt, och egentligen längre än så. Han finns där som moderns aldrig läkta sorg, men framför allt som ett objekt för den extravagante faderns oförlösta förhoppningar och förväntningar.

Med hjälp av egna och andras minnesfragment, och broderns knapphändiga dagbok från östfronten, försöker författaren att återskapa en bild av sin bror och förstå hans bevekelsegrunder för att gå ut i kriget, liksom hans uppträdande och mentalitet i det ockuperade Sovjet.

Så värst långt kommer inte Timm i sina efterforskningar, konturerna av brodern förblir mycket vaga. Det mest utmärkande för Waffen-SS-soldaten Karl-Heinz Timm var nog ändå hans pliktkänsla, och hans förmåga att betrakta kriget som något fullständigt normalt.

Det är förvisso inte demoniskt på något sätt, men inte desto mindre djupt skrämmande, även om författaren inte hittar några som helst bevis för det som är hans stora fasa när han påbörjar sitt projekt – nämligen att brodern skulle ha deltagit i judeutrotningen eller övergrepp mot civilbefolkningen.

Timms sökande efter de bakomliggande orsakerna till nazismen blir istället till en grundlig uppgörelse med fadern. Han var visserligen inte nazist, men hans nationalism och konservatism, med plikt, fosterland, lydnad, auktoritetstro och ”manlig” tapperhet” som främsta ideal och värden, banade väg för nazismen, som bara omsatte dessa värderingar i praktiken och drog dem till deras absurda konsekvenser.

Timms uppgörelse mynnar ut i ett brinnande antiauktoritärt manifest, som slår lika hårt mot höger som mot vänster.

Uwe Timm har ett underbart sätt att vara personligen mycket närvarande i texten, utan att för ett ögonblick förlora det allmängiltiga ur sikte.

Vännen och främlingen
Uwe Timm
Övers: Jörn Lindskog
Thorén & Lindskog, 2012

Uwe Timms *Vännen och främlingen* är en lågmäld och mycket personlig berättelse om författarens vänskap med Benno Ohnesorg i början av 60-talet. Några år efter att deras vägar skiljs blir Benno skjuten till döds under en demonstration mot shahens besök i Berlin. Trots att det blir snabbt uppenbart att det rörde sig om ett kallblodigt mord, blir polismannen som sköt friad, och ingen ställs till svars. Händelsen kom att radikalisera delar av den västtyska studentrörelsen.

Det tidiga 60-talets Västtyskland präglas av demokratiska former men med ett föga demokratiskt innehåll. Gamla nazister sitter överallt på höga poster, lydnadsidealet och auktoritära mönster lever vidare, och föräldragenerationen antingen tiger eller kommer med klena ursäkter. Vägen från plikttrogen nazist till ansvarskännande konservativ var för många inte särskilt lång.

Det är en tid av kärlek och politik, frigörelse och uppror. Allt detta fångar Timm på kornet genom sin raka men ändå poetiska skildring av vänskapen med Benno Ohnesorg, han som kanske var nazismens sista offer.