Vi sägs leva i ett kunskapssamhälle och skolan debatteras av
alla med stor hetta. Åsikterna är många och alla tror sig förstås veta vad som
är rätt och fel. Då ligger det verkligen i tiden att genomföra ett
kunskapslyft, givetvis utifrån sina egna förutsättningar och intressen.
Det är precis vad Mammas nya kille har gjort.
När den omåttligt populära radioshowen flyttar över till
teaterscenen är det ett stort och synnerligen riskabelt steg. Det är olika
medier som arbetar med tyngdpunkt på olika uttryck. I radion är det naturligt
nog rösten som dominerar, och även manuset, själva innehållet, är av stor
betydelse.
På scenen tar kroppen över som det centrala uttryckssättet,
men också här får rösten en framträdande roll.
Mammas nya kille klarar den omställningen utan problem, och
som det verkar utan någon större ansträngning. Föreställningen är mycket
kroppslig, och scennärvaron är det verkligen inget fel på.
Det är mycket ryckigt och knyckigt, det haltas och det
hasas, det skuttas och det ramlas, det böjs och det kryps. Kanske lite väl nära
lyteskomik, men det kan å andra sidan just vara meningen.
Rösterna bygger på dialekter, och det är alltid roligt,
oavsett om det är värmländska eller Pitemål går det hem hos publiken.
Sedan är det förstås en annan fråga varför vissa dialekter
är roligare än andra.
Innehållet då? Mammas nya kille fortsätter med sin skruvade
anarkism, och deras Kunskapslyft är uppbyggd i denna anda.
Vänner av ordning kan säkert ha invändningar mot ämnesvalet,
men hur vet man vilken kunskap är mest relevant och användbar? Ämnen som Social
desorientering och bordellorientering kan vara nog så viktiga för unga
människor på väg ut i livet.
Även om jag är klart skeptisk till Tyst tyska.
Dessutom tror jag att själva ämnesvalet är av underordnad
betydelse. Innehållet tycks genomgående bygga på lösa hugskott, idéer man
plockar upp lite här och där, och sedan vrider man dem några varv, driver dem
till sin spets, och ibland vänder dem glatt till deras egen motsats.
Skådespelarna firar stora triumfer, oavsett om det är en
osannolikt pinsam förälder eller en smula egotrippad Gudrun Schyman på scenen.
Humor är en svår sak, framför allt är den mycket
individuell, det som är fantastiskt roligt för en person kan vara helt
obegripligt för en annan. Tydligt är att Mammas nya kille har sin trogna publik,
och att den uppskattar till fullo lärdomarna som förmedlas i Kunskapslyftet.
Foto: Andreas Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar