Memento mori! Allhelgonahelgen är en tid att minnas de döda.
Och påminnas om vår dödlighet. På söndag kväll bjöds det på Requiem av Gabriel
Fauré i Sollefteå kyrka.
Requiem är ju en dödsmässa. Fauré tillhör den franska
romantikens slutskede, och hans Requiem är ett särpräglat verk där sorgen ger
vika för en rädsla för en straffande Gud och helvetets hemska kval, men också
öppnar för själens befrielse och dess utsikter till himmelska fröjder.
Musiken pendlar mellan ljus och mörker, det överväldigande
och det stämningsfulla, det mäktiga och det nyansrika.
Det var Sollefteå Vokalensemble under ledning av Mika Lidén
som stod för framförandet.
Helena Holmlund spelade orgel. Trots sin ungdom är hon redan
en mycket erfaren organist med ett sällsynt brett register i sitt spel, hon
förmår verkligen att ta vara på instrumentets hela tonpotential.
Kvällens solister var sopranen Anna Sandström och Daniel
Åberg, baryton.
Anna är välkänd för Sollefteåpubliken och det blir en
sångfest varje gång hon uppträder på hemmaplan. Än en gång imponerade hon med
fantastisk värme och allvar i stämma. Den lätthet med vilken hon drillar fram
både höga och låga toner upphör aldrig att förvåna. Och hennes register tycks
bara bli vidare och djupare för varje gång jag hör henne sjunga.
Daniel Åberg, ursprungligen från Stockholm, men numera
bosatt i Piteå, var också en trevlig bekantskap. Han har en varm och fyllig
baryton, och sjunger med imponerande inlevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar