Generöst publikfriande

På måndag kväll hade Operafestivalen hittat till anrika Appelbergs i Sollefteå. Konserten här gick under rubriken Opera Greatest Hits, och var den tredje under festivalen att kallas så, och egentligen kan både Från Verdi till Puccini och Bel Canto räknas dit. Ingen av dessa konserter hade samma program, och det om inte annat visar på Operafestivalens otroliga bredd.

Man har satsat oblygt publikfriande – i ordets bästa bemärkelse – och bjudit på De stora Ariorna ur De Stora Operorna av De Stora Kompositörerna. En viktig insats för att popularisera operakonsten.

Konserten i Sollefteå var inget undantag. Det var Rossini, Mozart, Donizetti, Verdi, Puccini och Wagner.

Glädjande nog innehöll konserten ovanligt många tenorpartier, vilket för mig är alltid en höjdpunkt, och så att säga kvintessensen av opera. Här fanns Jean-Ronald LaFond, som håller på att bli en veritabel hemmafavorit i Ådalen, med sin unikt personliga röst, sekunderad av unge Adam Juran, vars lyriska tenor lovar mycket.

Tenorerna motsvaras ju på kvinnosidan av sopranerna, och vi fick nöjet att stifta bekantskap med flera duktiga under kvällen. Anna Niedbala, med dramatisk styrka, Chelsea Feltman, som tycktes kunna gå upp hur högt som helst, Jacquie Penfold, behaglig och charmig, med en tydlig tro på sin röst, och sist men verkligen inte minst Meta Powell, en mogen och fyllig röst, som till och med förmådde att låta Wagner nyanserat.

Bäst blev det förstås när man blandade de olika stämmorna. Jean-Ronald LaFond och Jacquie Penfold bjöd på en behagfull duett ur Verdis La Traviata, och Jean-Ronalds och Meta Powells framförande av klassiska Gia nella notte densa ur Otello var något av kvällens absoluta höjdpunkter.

Fint blir det också med en tenor och en baryton, Adam Jurans och Raymond Ayers aria ur La Bohéme var ett riktigt bravurnummer. Särskilt Ayers har växt fram som en favorit, med omfångsrik röst, mod och teatraliskt utspel.