Det omöjliga blir möjligt vid Nämforsen

Urkult är en av de få norrländska kulturevenemang som har lyckats etablera sig som en nationell angelägenhet med besökare år efter år från hela landet. Festivalen har nu funnits i 21 år, och är ett levande bevis på att det omöjliga kan vara möjligt.

För egentligen är det ett helt osannolikt företag, som borde vara helt hopplöst. Inte nog med att platsen är mitt ute i ingenstans – ett litet samhälle i norra Ångermanland, och vem åker väl dit, det finns ju ingenting alls där! dessutom är inriktningen starkt nischad, låt gå att världsmusik är ett mycket vitt begrepp.

Lägg därtill idealistiska arrangörer som vägrar att satsa på kända dragplåster, och värjer sig allt de kan mot en kommersialisering av festivalen.

Och summan av alla dessa till synes omöjliga ingedienser är en av Sveriges äldsta festivaler, en bedrift i festivaldödens tidevarv. I år har man fått lov att begränsa antalet biljetter, förra året då man firade 20-årsjubileum kom det runt 10 000 besökare, och man vill inte ha fler än 7000-8000, det är vad som anses hanterligt både ur arrangörernas och ur besökarnas synvinkel.

Det blir på sätt och vis ytterligare en udda aspekt: Urkult vill inte växa, inte varje fall inte över en viss nivå.

De lärdomar som man kan dra av Urkults framgångsrika utveckling är först och främst att det gäller att tro på det man gör utan att snegla på vad som är gångbart, populärt, inne osv. Här finns vissa likheter med till exempel Littfest, även om den har en uppenbar fördel i sitt läge, åtminstone gentemot Näsåker.

Samtidigt kan en udda plats vara att föredra, man ska inte underskatta den lockelse som det för många exotiska kan utöva. Här är likheterna större med Nattfestivalen i Korpilombolo, som dock har fördelen av ett mycket bredare program.

I Näsåker är det otroligt vackert, med festplatsen belägen högt över Ångermanälven, med utsikt över Nämforsen. Där finns också de berömda hällristningarna, flera tusen år gamla, och det är svårt att värja sig mot tanken att det här är platsen där historien knyts ihop med nutiden, och där älvens flöde är som en utsträckt hand mot världen.

Festivalens egen presentation talar för sig själv: ”En festival för hela familjen där barnen har sina egna upplevelser, vi erbjuder föreställningar, lekar och en fantastisk lekplats. En festival där möten med människor, musik och glädje är det viktigaste. Där människor har mötts i tusentals år.
Välkommen till Näsåker och Urkult, till möten mellan människor, till festivalen där kärlek, respekt och inkludering är de viktigaste kryddorna.”

Programmet är en fantastisk blandning av mer eller mindre kända artister från när och fjärran. Mycket folkmusik, både svensk och annan, bland annat från långväga platser som Mauretanien, Brasilien, Elfenbenskusten, USA, Kenya, Senegal och Sydafrika. Flera band spelar gränsöverskridande musik som rör sig obehindrat mellan olika traditioner, genrer och stilar. Det är oftast de mest spännande artisterna.

Urkult bjuder också på en mängd olika kringaktiviteter. Det är verkstäder och kurser, bland annat i berättande, föreläsningar och teater. Sedan flera år tillbaka finns det en poesiscen. Poetry Slam här lockar storpublik, utrymmet räcker inte till för alla intresserade. Både de tävlande och de entusiastiska åskådarna är genomgående mycket unga. Det är tydligt att det finns ett utbrett intresse för poesi bortom diktsamlingarnas försäljningssiffror.

Dikterna är allt som oftast kluriga och humoristiska längre stycken om vardagliga bekymmer och förtret och relationsproblem. Stilen är realistisk, för att inte säga socialrealistisk, men saknar inte poetiska kvaliteter, det är fyndigt, skruvat och djärvt.

Publikens jubel är öronbedövande. Det kanske kan ses som ett inlägg i den nu pågående poesidebatten.