Det stormar i några vattenglas uti Sveriges land just nu. En bok "avslöjar" skandaler kring kungen. Att majestätet och hans familjeliv inte är det sockersöta porträtt som utmålas i den kolorerade pressen - och i den mindre kolorerade med för den delen - borde komma som en överraskning enbart för de mest hysteriska monarkisterna. Det är knappast århundradets sensation att han gillar brudar och spånk, och hans stora håg står till att festa järnet mer än till rikets väl och ve. Herman är i alla fall upprörd.
I DN har kulturchefen Björn Wiman lyft ut en seriestrip. Det är visserligen helt uppenbart att den driver med antisemitiska konspirationsteorier, och dessutom rasisternas benägenhet att dra till med "vi måste få diskutera det här utan att bli kallade rasister". Men Björn tror att den kan missuppfattas. Och då blir allting plötsligt solklart. Varför DN:s kultursida är så mager och ointressant. Björn lyfter ut allt som kan missuppfattas.
Ute i den stora världen sker större ting. På måndag är det årsdagen av Hitlers ölkällarkupp i München 1923. Nassarna försökte ta makten i Bayern, men när de mötte väpnat motstånd fegade de ur och flydde hals över huvud. Hitler tillfångatogs snabbt och ställdes inför rätta. Han dömdes till lagens mildaste straff, fem års fängelse. Han avtjänade bara nio månader. Kan det missuppfattas?
Drygt hundra år tidigare, 1799, genomförde Napoleon den så kallade Brumairekuppen. Den var nära att misslyckas, vilket hade kunnat sluta illa för Napoleon, giljotinen väntade. Men det gick vägen, mycket tack vare hans bror Lucien. Nu blev Napoleon Frankrikes diktator, för att så småningom bli dess kejsare. Det kan missuppfattas.
På onsdag är det Martin Luthers födelsedag. Han reformerade kristendomen, ingen dålig bedrift i sig. Han inspirerade också några radikaler som Thomas Müntzer, som tog Luthers ord på allvar, och tänkte genomföra dem också i verkligheten. Det slutade förstås i en massaker. Med Luthers gillande, så klart. En missuppfattning?
På torsdag firas Hågkomstens dag, dagen för vapenstilleståndet 1918, som avslutade första världskriget. En av de värsta slakterna i mänsklighetens historia, väl värt att minnas när det väl tog slut. Det kan inte missuppfattas.
På lördag är det Esaias Tegnérs födelsedag. En förvånansvärt modern poet. Och visst är det härligt med en nationalskald som vräker ur sig saker som: "All bildning vilar dock på utländsk grund/blott barbariet var en gång fosterländskt." Visst kan det missuppfattas.
Veckan avslutas med en märklig årsdag 1889 då Nellie Bly, en amerikansk journalist, reser iväg från New York för att slå Phileas Foggs rekord att resa jorden runt på 80 dagar. Hon slår den med råge. Bra litteratur är alltid sann. Och var går gränsen mellan fiktion och verklighet? Någonstans längs med ekvatorn? Förmodligen.
Mer om Nellie Bly, som var en spännande person, en annan gång. Annars kan det missuppfattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar