Nu har det oerhörda hänt. Påven har sagt att det kan vara OK med kondom. Visserligen under vissa särskilda omständigheter, och allt det där, men har man sagt A brukar man få säga B. Förr eller senare. Och de flesta struntar nog ändå i de särskilda omständigheterna, och uppfattar bara att det är acceptabelt. Tänk bara vilken lättnad för all världens katoliker. De flesta har i alla fall inte brytt sig om preventivmedelsförbudet, och nu slipper de synda. Tänk bara vilken framgång det kan bli i kamp mot aids, och andra könssjukdomar. Tänk bara vilka perspektiv det öppnar för familjeplanering och inte minst kvinnans ställning i världen. Heja Bengt XVI!
Det där med påvar är knepigt. Särskilt när de ska väljas. En massa kardinaler utspökade i scharlakansröda nattskjortor stängs in i Castel d´Angelo (är det väl?) och likt indianer skickar de upp röksignaler som talar om hur landet ligger i valprocessen (något att ta efter för sossarna?). Den 29 november 1268 avled påven Clemens IV. Efter det non habemus papam i nästan tre år, vilket är den längsta perioden utan påve i historien.
På tisdag är det Jonathan Swifts födelsedag. Han betraktas som en av de största satirikerna någonsin - men så var han irländare också, och var faktiskt prästvigd. Vår tid skulle definitivt behöva sin egen Swift. Och en Suzuki duger inte.
På onsdag är det Världsaidsdagen. Kommentarer överflödiga.
På torsdag är Hernan Cortez dödsdag. Denna conquistador lyckades med en styrka på bara 700 man besegra det mäktiga aztekriket i Mexiko, och var den som öppnade för européernas erövring och plundring av Sydamerika. Spanjorerna förde också med sig en mängd dödliga sjukdomar till Latinamerika. En sjukdom påstås dock har gått åt andra hållet. Syfilis. Det är visserligen inte belagt, men om det vore sant, visst finns det en sorts poetisk rättvisa i denna hämnd?
På fredag är det nästan 100 år, 99, sedan det första barn- och ungdomsbiblioteket öppnade i Stockholm.
På lördag är det 182 år sedan britterna förbjöd änkebränning i Indien. Det är något motsägelsefullt, för att inte säga hycklande, med den europeiska kolonisationen. Den sprider död, våld, förtryck, misär och allt möjligt elände omkring sig, samtidigt som den uppvisar en nästan rörande känslighet inför all eventuell brutalitet i lokala sedvanor. Och just änkebränning kan man tycka att de skulle finna närmast romantiskt, med en stark förankring i den västerländska kulturtraditionen, ni vet, kärlek in i döden.
Söndag var den dag som inledde firandet av Faunalia, den stora festen till Fauns ära. Faunus var ett skogsväsen, som symboliserade fruktsamhet. Festligheterna gick ganska vilt till, och hade föga förvånande en del likheter med midsommarfirandet. Hur var det nu han Tegnér sa, "Blott barbariet var en gång fosterländskt". Nej, inte ens det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar