söndag 21 november 2010
Veckan som kommer Vecka 47
Mona vill men får inte längre. Många vill istället för henne men låtsas som om de inte bryr sig alls. En märklig lektion i demokratiförakt och konsten att sänka sin trovärdighet lägre än vad som förföll möjligt enligt fysikens lagar. Ett patetiskt spektakel, helt enkelt.
Alla har inte förmånen att få avgå i lugn och ro (nåja). På måndag är det årsdagen av mordet på USA:s president John F. Kennedy 1963. Två dagar senare dödades Lee Harvey Oswald som hade häktats för mordet av nattklubbägaren Jack Ruby. I direktsändning! Gå och göm er med Big Brother.
På tisdag är det årsdagen av den nya legostadgans antagande i Sverige 1833. Den reglerade förhållandet mellan husbonden - på den tiden kallade man saker vid dess rätta namn - och hans anställda, som då givetvis kallades för tjänstehjon. Legostadgan reglerade även tjänstetvånget. Det innebar att varje arbetsför person var skyldig att arbeta för sin försörjning om han inte kunde försörja sig på annat sätt. Formellt avskaffades den 1926, men i verklighet gäller den i förskönat skick än idag.
På torsdag är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor. Hoppas att tillräckligt många är karlar nog för att fira det.
På fredag är det 58 år sedan Sven Hedin dog. Komprometterad genom sitt stöd åt nazismen, numera nästan bortglömd, kan det vara värt att påminna om en son svensk som var en gång i tiden en riktig världskändis. Även om han på många sätt var som sagt en otäck typ.
På lördag är det Alexander Dubceks födelsedag. Han försökte bygga socialism med mänskligt ansikte. Istället blev det sovjetiska stridsvagnar. Han omkom i en bilolycka 1992, och behövde inte uppleva kapitalismen med omänskligt ansikte.
Veckan avslutas med att det precis 20 år sedan Margret Thatcher tvingades avgå som brittisk premiärminister och ledare för det konservativa partiet. En glädjens dag, det ska jag inte sticka under stol med. Om det inte vore för efterträdaren. John Major. En tönt med löjlig frisyr som ofelbart påminde om den patetiska figuren kapten Major i Hellers "Moment 22". John medförde samma förvirring, dessvärre fanns det inte någon Orson Welles som på stående fot kunde utnämna honom till major. Major Major. Och var finns Joseph Heller när man behöver honom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar