BOKREA PÅ HAMNVIKENS HÖJDER

 

Idag börjar bokrean. Hamnvikens höjder är med på ett litet hörn.

PRISER:

60:-/st.   100:-/för 2   120:- för 3

Tyvärr tillkommer porto.

För mer info om böckerna se hemsidan: Hamnvikens höjder

Förintelsens minnesdag

 

För 80 år sedan, den 27 januari 1945, befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska trupper. Den syn som mötte förfärade till och med de luttrade rödarmisterna. Auschwitz utgjorde, tillsammans med Birkenau, som var det egentliga förintelselägret, och arbetslägret Monowitz, den största komplexet i nazisternas förintelsemaskineri. Auschwitz står som symbol för nazisternas brott mot mänskligheten, och den 27 januari högtidlighålls över hela världen som Förintelsens minnesdag.

Under knappt fem år mördades i Auschwitz 1,1 miljoner människor – lågt räknat. Nästan en miljon av dem var judar De flesta gasades ihjäl direkt vid ankomst, och brändes i krematorier. Resten dog av utmattning, undernäring och sjukdomar.

Bland de dödade fanns det medborgare från de flesta länder av Europas länder, också Norden: Danmark och Norge. Också romer och homosexuella fanns bland offren.

Det är överväldigande siffror, som inte bara kan avfärdas som ”statistik”, de återger trots allt vidden av mördandets fasansfulla omfattning.

Men för att kunna förstå på djupet, och åtminstone delvis kunna föreställa sig förintelselägrens grymt brutala verklighet, krävs det ögonvittnesskildringar, helst förmedlade genom kvalificerad skönlitteratur.

Några berättelser av överlevande är välkända, Primo Levi, Imre Kertész, Elie Wiesel.

Jag tycker också mycket om John Boynes barn- och ungdomsbok ”Pojken i randig pyjamas”. Förvisso inte en ögonvittnesskildring, Boyne är född 1977, men med inlevelsens mäktiga kraft lyckas han genom ett barns naiva förundran inför det vuxenvärldens våldsamma och sadistiska obegriplighet avslöja Förintelsens dödsbringande verklighet.

Den kanske bästa skildringen av Auschwitz är enligt min mening den polske författaren Tadeusz Borowskis ”Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar”.

Tadeusz Borowski tillhörde dem som i Polen kallades för Columbus-generationen. De var födda kring 1920 i det nyligen återupprättade Polen, seglade iväg på livets upptäcktsfärd 1939, de flesta gick under, det fåtal som överlevde kunde bara konstatera att det Eldorado de hade hoppats finna visade sig vara en grym och ogästvänlig kontinent.

Eller utan poetiska omskrivningar: 1943 arresteras Borowski av Gestapo och hamnar i Auschwitz. Upplevelser i koncentrationslägret kom att prägla honom för resten av hans korta liv, och utgör huvudtemat i hela hans författarskap.

Hans mest kända verk är berättelsesamlingen ”Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar” från 1948, som publicerades första gången på svenska 1974, och finns sedan 2014 i nyutgåva på förlaget Modernista.

Det Auschwitz som Borowski skildrar är ett eget universum med en trist vardag av oupphörlig död, monotont våld och desperat kamp för överlevnad. Alla fuskar, luras och stjäl, det trixas och fixas, här finns ingen plats för sentimentalitet eller medkänsla, viljan att leva kommer ständigt i konflikt med allt det som gör livet värt att leva.

Och ändå inte. Fångarna må vara starkt avtrubbade, men saknar inte helt känslor, och kan uttrycka barmhärtighet, som genom att blåljuga för de nyanlända om vad som väntar. En gnutta människovärdighet är nödvändig för överlevnad, och den hittar man i sitt inre, i sina tankar och känslor, och även i sina drömmar om att kriget någon gång tar slut, och kanske, kanske, rättvisa skipas.

För de plågade betyder rättvisa inte bara att de skyldiga straffas, utan också att bödlarna ska få lida på samma sätt som deras offer tvingades göra.

Borowski skriver en saklig prosa, där inte ett komma är onödigt, han är iakttagaren som noterar och vittnar, utan moraliska övertoner. Han skildrar vardagen, och det är genom dess prisma som alla ohyggligheterna framträder och blir begripliga. De spelar fotboll, och ”Mellan två hörnor har de lyckats gasa tretusen människor”.

Ett viktigt vittnesmål och ett stycke lysande litteratur.

Tadeusz Borowski själv klarade inte av sina egna demoner från Auschwitz och tog sitt liv 1951, 28 år gammal.

Jag har känt personligen flera som har varit fångar i Auschwitz. En av dem var rektorn vid min grundskola i Warszawa: Han var också vår mattelärare. Han var inte speciellt omtyckt av oss, han hade ett sällsynt häftigt humör, kunde lätt brusa upp i veritabla explosioner av ilska, där hot om våld inte var långt borta.

Och ändå minns jag att vi förlät honom, att vi, snorungar på 12–13 år, visade överraskande mycket tolerans och förståelse eftersom vi kände till hans förflutna och insåg vilka fasor han måste ha upplevt. I 60-talets Polen var det många, så gott som alla, som hade en släkting eller en nära bekant som hade genom samma helvete.

Det kanske inte krävs så mycket mer för att förhindra historiens monotona upprepning av grymhet och ondska, bara en smula empati, tolerans och respekt.

Ja, och så några rejäla välfärdsreformer på det.

Bli medlem i föreningen Ådalsportalen - din ankarplats i tillvaron

 

^Ådals
portalen

Ådalen är industriell kraft och dramatisk natur. Ådalen är musik och poesi. Ådalen är inte minst dess arbetande och kämpande folk, levande och döda.

Vi bygger en webbaserad informationsportal där minnena från Ådalsbygden kan dras samman och presenteras – industrin, kulturen, samhället, naturen – alla de arenor där människorna funnits och finns. Minnena lever genom våra berättelser, men i allt högre grad genom vårt sätt att organisera minnesbankerna och göra dem tillgängliga.

Vår närmaste målsättning är att före utgången av 2025 publicera Ådalsportalen – din ankarplats i tillvaron. Om du vill följa med på resan, välkommen som medlem i Föreningen Ådalsportalen. Det ordnar du enklast genom att swisha årsavgiften 100 kr till

  123 426 8207

Glöm inte att uppge din e-postadress i meddelandefältet (i förekommande fall även namn)!

Styrelsen gm Jan Sahlén, ordförande

2024 års bästa läsupplevelser - en sammanfattning

 

På bloggen har det nu elva personer under elva dagar presenterat listor över sina bästa läsupplevelser under 2024. Jag har tittat lite närmare på listorna, försökt jämföra dem och fått fram en del statistikkuriosa. Kanske inte så viktigt men lite kul.

Sammanlagt har 99 titlar presenterats. 53 av dem var skrivna av kvinnor, 46 av män.

Sakprosa står för tolv titlar. Två barnböcker är med. Lika många är grafiska romaner. Tre titlar är diktsamlingar.

Spännvidden i listorna är mycket stor. Det är bara några få titlar som förekommer flera gånger. Carl-Johan Vallgren s "Din tid kommer" har flest nomineringar, den är med på tre listor. De som återkommer två gånger är:

Hästen av Willy Vlautin
Längst in i skogen av Marie Hermanson
Huset mitt i byn av Jonas Fröberg
Rent hus av Alia Trabbuco Zéran
Far inte till havet av Elin Anna Labba
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander
Vegetarianen av Han Kang

Noterar också inte utan stolthet att min roman "Morden i Muranów" är med på en av listorna. Hoppas att det inte bara var en kompisgest.

Att döma av statistiken har intresset för våra listor varit ganska stort. Lite väl tidigt att planera för något redan nu, men nog känns det som att det vore roligt att göra om det här. 

Årets bästa böcker - från olika kontinenter

 

Då var det dags att avrunda presentationen av våra listor över 2024 års bästa läsupplevelser, och det är jag som får äran att avsluta med den sista listan.

Grzegorz Flakierski, författare och kulturskribent

De avvisade – Christoph Andersson

Vi behöver nya namn – NoViolet Bulawayo

Ibistrilogin (Ett hav av vallmo/En flod av rök/ En våg av eld)-  Amitav Ghosh

Den underjordiska järnvägen – Colson Whitehead

Rent hus – Alia Trabucco Zerán

Förnekelsens bok – Tsitsi Dangarembga

Gloria, i rasismens skugga – Elisabeth Åsbrink och Gloria Ray Karlmark

Aska i munnen – Brenda Navarro

Stoft – Yvonne Adhiambo Owour

Syre – Julia Fiedorczuk

Årets bästa böcker - med många kvinnor

 

För den näst sista listan står Victoria Jonsson, bibliotekarie från Kramfors.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Om uträkning av omfång 1-5 av Solveig Balle

Inga bekymmer-bekymret av Mattias Alkberg

Huset mitt i byn av Jonas Fröberg

Ofri jord av Claire Fuller

Väggen av Marlen Haushofer

Promenader i natten av Lina Wolff

Vår del av natten av Mariana Enriquez

Fru Gregorius av Åsa Nilsonne

Hyper av Agri Ismail

Årets bästa böcker - från den gröna ön

Årets lista kommer långväga ifrån, och presenteras av Stellan Hermansson, svensk vänsterpensionär med rött hjärta som numera lyckligt bor på Irlands gröna ö.

Tio romaner jag läst under året 2024. De tre som gjorde mest intryck var:

1. Shuggie Bain av Douglas Stewart. En mäktig berättelse om fattigdom, droger och utsatthet. Klass men också kärlek. Ohygglighet men också hopp.

2. Små ting som dessa av Claire Keegan. En kort roman där nästan varje ord är så väl avvägt att det når hjärtat. Om katolska kyrkans förtryck av unga gravida ogifta kvinnor på Irland på 1980 talet. Men också om en man med stark känsla för solidaritet.

3. Dotter till en dotter av Susanna Alakoski. Tredje delen i den kvinnohistoriska romansviten om textilindustrin i Finland och Sverige. Som vanligt skriver Alakoski med en närhet som gör att jag bara vill fortsätta läsa och hoppas på det bästa för huvudpersonen.

Sju andra romaner jag under året läst och berörts av ....(uppsatta utan inbördes ordning): 

Min far & Kvinnan av Annie Ernaux

Det tredje ljuset av Claire Keegan

De spräckliga, en irländsk barndom av Hugo Hamilton

Den siste vännen av Tahar Ben Jelloun

Far inte till havet av Elin Anna Labba

Morden i Muranów av Grzegorz Flakierski

Flicka av Edna O'Brien.