Den oundvikliga undergången?

 

Liksom levande
Christa Wolf
Övers: Karin Mossdal
Norstedts, 2004

Christa Wolf var en Östtysklands mest uppburna författare, och hon fortsatte sin litterära banan även efter återföreningen. 2002 kom hennes roman ”Liksom levande” (Leibhaftig) som på ”wolfskt” vis skildrar verkligheten i DDR, och vad som ledde till den östtyska statens sammanbrott.

En kvinna är inlagd på sjukhus för en allvarlig sjukdom som visar sig oerhört svårbehandlad. Man prövar olika metoder, opererar flera gånger utan att riktigt hitta källan till problemet.

Parallellen här är uppenbar.

Den förstärks ytterligare av brist på allting, de bästa medicinerna köps för dyra pengar från väst. Där på sjukhuset blir personalen mästare i att improvisera, och någon berättar om kollegor som har flyttat till Västtyskland och där slagit alla med häpnad med sin förmåga att ”förvandla skit till guld”.

Den sjuka kvinnan, som i mångt och mycket tycks vara författarens alter ego, drar sig till minnes tidigare händelser ur sitt liv, några ur uppväxtåren under nazismen, men de flesta från tiden i DDR.

Det handlar mycket om svåra val i viktiga situationer och ställer sig frågan ”Gick vägen till paradiset oundvikligen genom helvetet?” Ideologiska övertygelser ifrågasätts, vänskapsband och personliga lojaliteter sätts på svåra, för att inte säga omöjliga, prov. Förr eller senare hamnar man i en situation där ”man fick ge upp antingen sig själv eller det som de kallade ’saken’, ’vår gemensamma sak”.

Hon behöver inte ens definiera vilka som menas med ”de”.

Kvinnan klarar sig, läkarna hittar botemedlet. Östtyskland klarade sig däremot inte som bekant, det hittades ingen medicin som kunde hjälpa det att överleva.

Och det är kanske det som Christa Wolf försöker säga, att ett demokratiskt Östtyskland hade kunnat fortsätta att fungera som en självständig stat. Det är definitivt något som hon ansåg önskvärt.

En febrig stil dominerar berättelsen, vilket skapar en ständigt återkommande känsla av osäkerhet, som stundtals övergår i overklighet. Det är ett tillstånd som gäller lika mycket den sjuka kvinnan som staten Östtyskland.

En liten roman som på samma gång är en inträngande skildring av kampen mot sjukdom och en metafor för en statsbildnings desperat strid att överleva.