"Tidigt 1944 blev han förflyttad till
Katowice av oklar anledning. Militär logik kan vara nog så svår att förstå sig
på då den förhåller sig till logik ungefär som militär musik till musik.
Det var naturligtvis skönt att få komma
tillbaka till sin gamla hemstad, men det hade han mycket lite glädje av.
Tjänstgöringen var inte längre en lek, fronten närmade sig med varje dag, och
de sovjetiska bombplanen kom allt oftare på besök. Det öronskärande tjutet av
flyglarm blev deras vardagliga musikunderhållning. ”Fortsätter det ett tag till
blir vi döva allihop”, sa man i Willimowskis pluton.
Det var optimisterna, pessimisterna
konstaterade att de hinner att dö innan de förlorar hörseln.
I början sökte han sig under sina
permissioner ut på stan i jakt på gamla bekanta men det fanns inga kvar, alla
låg utspridda över världskrigets många fronter, några var säkert redan döda.
Den stora glädjen, som kompenserade för så
mycket annat i den annars trista tillvaron, var att åter kunna vara nära mamma.
Han träffade henne så ofta han kunde."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar