Tiken
Pilar Quintana
Övers: Annakarin Thorburn
Rámus.
40-åriga Damaris lever i en liten colombiansk by vid kusten.
Hennes äktenskap är kärlekslöst, hon lider svårt av sin barnlöshet, hon och
maken stretar på och klarar sig hyfsat men under små omständigheter. Det är en
värld till hälften modern, med tv, telefon och elektricitet, i alla fall hos
grannen, och då går det att dra en förlängningssladd. Då slipper man missa alla
såpoperor på tv, största och enda nöjet för byborna.
Det är ett starkt skiktat samhälle där klass och ursprung
hänger nära ihop. De bättre bemedlade är vita, de fattiga är svarta, i olika
grad och nyans, och så finns det ursprungsbefolkningen, indianerna, i en värld
för sig.
Byn ligger långt ifrån närmaste storstad, vid det lynniga
Stilla havet, med en hotfull och ogenomtränglig djungel bakom ryggen. Det är
fjärran från Macondo.
En dag mer eller mindre av en slump blir Damaris ägare till
en valptik. Det uppstår ett starkt band mellan de två, och förhållandet ändrar
på djupet Damaris liv. Hon tvingas omprövar sina relationer, med maken, med
familjen, med sina vänner och grannar.
Inte minst konfronteras hon med sin kvinnoroll och
barnlösheten. Valpen växer upp och deras relation kompliceras alltmer, och det
blir så småningom till en riktig krock då tiken får egna valpar.
Ingen happy end här inte.
Pilar Quintana skriver en återhållsam, precis prosa, språket
är enkelt och opretentiöst, kongenialt med sina karaktärer och sin miljö.
Romanen är på bara strax över hundra sidor, men laddad med innehåll som väcker
tankar och associationer och ställer oroande frågor kring existensens komplexa
natur.
Det krävs inte nödvändigtvis 1300 sidor för att – försöka –
säga något väsentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar