"Ödet log plötsligt mot honom, han såg en
skylt ”Hotell” precis där han gick på sin planlösa vandring, det verkade enkelt
men anständigt, han gick in, fyllde i registreringsformuläret, betalade för en
natt, rummet låg en trappa upp, det var ganska torftigt men rent, det dröjde
inte länge förrän han låg avklädd i sängen och snarkade ljudligt i en tung men
drömlös sömn.
Nästa dag åkte han tidigt till Katowice och
tog sig därifrån till Mysłowice. Myslowitz.
Lägret var inte stort, allt som allt sex
hus, tre i skamfilat tegel, lika många i grånat trä, de var mer som baracker.
En bit bort låg en liten bunkerliknande byggnad i smutsgrå betong. Området var
inhägnat med en låg mur, med taggtråd som låg som en törnekrona hela vägen
runt. Bilden dominerades av vakttorn i trä med kulspruteställningar och en
vaktsoldat på varje som förgäves försökte se alert ut.
Hela stället gav ett intryck av hotfull
dysterhet som ville det tala om för de stackare som inträdde där att låta allt
hopp fara. För många blev det också sista anhalten i livet, och för än fler den
näst sista före transporten till huvudlägret i Auschwitz.
Som ett utslag av nazistiskt sinne för humor
hade stället döpts till Rosengarten, trots att denna ofruktbara plats
aldrig någonsin skulle få se skymten av en ros. Grushögen hade varit ett
betydligt lämpligare namn."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar