Med förlamande oförmåga att kommunicera

Välkommen till Amerika

Linda Boström Knausgård

Modernista, 2016

Det är nog inte den ultimata romanen om en dysfunktionell familj, men det måste vara bra nära. Den tonåriga flickan som är bokens berättarröst har paradoxalt nog slutat tala. Det finns inga ord, bara en förlamande oförmåga att kommunicera med varandra.

I ett tillstånd av krypande klaustrofobi förmedlar hon sina känslor inför familjen med en röst som är en viskning. Otroligt skickligt av Linda Boström Knausgård att kunna förmedla det. Formatet är kongenialt med innehållet, hela romanen är på knappt 90 sidor.

Viskningarna ger inte uttryck åt några starka känslor, det är mycket återhållet, vardagligt resonerande, med en distans som ter sig smått skrämmande i sin analytiska klarsyn. Alla vill väl, men ingen förmår att kliva utanför sin egen alienerade självupptagenhet.

Kan det vara så att ett narcissiskt samhälle frambringar känsloskadade individer oförmögna till nära relationer? Det förefaller så.

Modern i romanen är skådespelerska, och en av hennes mer minnesvärda roller är som den fallna Frihetsgudinnan, hon hälsar välkommen utspökad i en löjlig utstyrsel. Löfternas och frihetens symbol som ett dåligt skämt om ett skrattretande misslyckande.