Idag är det John le Carrés födelsedag. Dagen till ära en recension från 2013:
En känslig
sanning
John le
Carré
Övers: Johan
Nilsson
Bonniers
Det kalla krigets mästerskildrare är bekymrad för
tillståndet i världen. Redan i romansviten om Smiley tillät sig le Carré att
tvivla på den ideologiska uppdelningen i de goda och de onda. Och när den röda
draken väl var besegrad visade sig västvärldens Sankt Göran från sina sämsta
sidor, vilket gjorde den gamle thrillerförfattaren allt mer radikal.
Det kom nya romaner som skoningslöst kritiserade
läkemedelsindustrins framfart i Afrika och kriget mot terrorismen som mer
påminde om ett krig mot demokrati och mänskliga rättigheter.
I den senaste romanen ger sig le Carré på den
sammanblandning av politik och näringsliv som i allt högre utsträckning
kännetecknar den nya världsordningen. Utrikespolitiken används som ett medel
för att säkra råvarutillgången och skaffa nya marknadsandelar, och då blir det
bara logiskt att ta till militära insatser i tid och otid, och att krig är inte
längre politikens förlängning med andra medel, utan snarare ekonomins
förlängning.
Och eftersom vi lever i de nyliberala åtstramningarnas
tidevarv är krigen till stor del privatiserade, och bedrivs inte av reguljära
styrkor, utan av arméer av en helt ny typ, som består av lycksökare, gamla
legosoldater och en osalig blandning av skumma individer, vars mål inte
nödvändigtvis är frihet och demokrati. Drivkraften är betydligt oftare egen
vinning.
Le Carré skräder inte orden. Västvärldens krig kallas utan
omsvep för ”militäroperation förklädd till hjälpinsats för en förtryckt
befolkning”. Med sin vanliga lätt cyniska ironi undrar han varför man för att
bekämpa militant islamism invaderade Mellanösterns mest sekulariserade land,
och förvandlade det till ett slagfält för religiös fundamentalism.
Användningen av privatarméer leder till att de hemliga
operationernas mål och medel är ofta inte särskilt nogräknade. Och eftersom de
är sanktionerade – men bara inofficiellt! – skapar det en kultur av förnekelse,
lögner och hyckleri hela vägen upp till den politiska toppen.
Några oskyldiga dödade är ett beklagligt pris som man måste
betala för högre syften. Och förresten var de inte oskyldiga, ingen dödades,
operationen var en fullständig framgång, även om den aldrig har ägt rum.
Lyckligtvis finns det alltid i denna nattsvarta verklighet
någon, eller rent av några, som håller sig med gammaldags moral och envisas med
att det finns fortfarande rätt och fel. De vägrar att bli korrumperade och låta
sig köpas, inte heller finner de sig i att bara foga sig i hierarkins
befälsordning i den banala ondskans nya mekanismer där man förväntas vara ”en av
samhällets lojala tjänare som bara lydde marknadens order”.
Den politiska thrillerns okrönte konung le Carré vet hur man
bygger upp spänningen och ”En känslig sanning” är liksom alla hans romaner en
riktig bladvändare. Den gamle har också behållit spänsten i språket. Han är väl
värd att läsas helt enkelt för att det är bra litteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar