Idag är det Birger Normans födelsedag. Ett viktigt datum att
uppmärksamma, Birger Norman är utan tvekan Ådalens största litterära gestalt.
Och hans betydelse sträcker sig in i vår tid, han har inte förlorat någonting
av sin aktualitet.
Han debuterar relativt sent, först vid 37 årsålder, och det
är lätt att se hur krokig vägen kunde vara för en arbetargrabb in till
litteraturens värld. Man kan också ana brukssamhällets Jantelag.
När väl det första steget har tagits, med dikten ”Över en
unicabox” i en antologi och året efter med den egna diktsamlingen ”Sånger vid
floden”, är det som om en propp har dragits ur, det litterära skapandet väller
fram lika mäktigt som någonsin Ångermanälven.
Frapperande är också mångsidigheten. Birger Norman skriver
journalistik, dramatik, poesi, prosa, och möjligen med undantag för dramatiken
står sig hans litterära värv mer än väl än idag.
Som publicist är Birger Norman förmodligen mest ihågkommen
för sina Vinkelskott, en krönika som han skrev för Metallarbetaren mellan åren
1958-86, utan att missa en enda gång! Rubriken är för övrigt ett kvarlevande
minne av Birgers tid som sportreferent på Nya Norrland, där han skrev för fyra
öre raden.
Rubriken anger också hans ideologiska position. Han skjuter
från sidan, ur sin egen, oväntade, vinkel. I Normans kulturjournalistik möter
vi en person tryggt förankrad i arbetarrörelsen, lojal men alltid fri att kritisera
och komma med egna ståndpunkter. En sann intellektuell.
Han har en orubblig tro på det skrivna ordet, och därmed
också på det offentliga samtalet.” Försöker man roa, förargar det alltid någon.
Blir man till förargelse, roar det alltid någon. Det inträffar att man speglar,
söker fånga in och sammanställa meningar, åsikter, brytningar kring någon
fokus. Orientering, översikt.”
Boken ”Ådalen 31” lyfter åter upp den tragiska händelsen i
offentlighetens ljus, samtidigt som det myntar själva begreppet. Jämte Stig
Dagermans ”Tysk höst” är det den bästa svenska reportageboken som någonsin
skrivits.
Det finns flera läsvärda prosaverk av Birger Norman, framför
allt ”Sista natten på Nordstjernan” med dess fantastiska människoporträtt.
Men Normans främsta litterära uttryck var lyriken. Det motiv
som jag vill framhålla i hans poesi är förhållandet till Ådalen i allmänhet och
Svanö i synnerhet. Det är påtagligt hur starkt landskapet och Ön är närvarande
i hans diktning. ”Marskvällarnas blå timme i Ådalen/Vad rör mig Paris”.
Relationen är långt ifrån okomplicerad, och han var ingen
hembygdsromantiker. Han har lämnat Ådalen, kan bara återvända som tillfällig
besökare, men bygden lever kvar starkt inom honom. ”Den som vänder åter/kommer
alltid blott/till ett återvändo/En hembygd/ finns aldrig för den/som en gång
reste bort”. Men minnen finns kvar, och det är genom dem som man hittar till
sig själv.
Det tycker jag är en mycket suggestiv bild av den rotlösa
individen i en globaliserad värld.
Ett författarskap får aldrig reduceras till ett
museiföremål. Birger Norman är en aktuell författare. Läs honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar