Marco Polo.
Från Venedig till Xanadu
Laurence
Bergreen
Övers:
Camilla Jacobsson
Leopard förlag
1200-talets Europa är en efterbliven, statisk och vidskeplig
kontinent med mycket begränsade kunskaper om världen utanför den sfär som
kontrolleras med tung hand av den kristna kyrkan. På andra sidan Medelhavet
ligger Jerusalem om vilken man strider sedan århundraden med de ogudaktiga
saracenerna. Bortom det finns det gåtfulla mongolriket med dess mytiske
härskare, omgiven av ett rykte om våldsamhet och barbari.
När den unge venetianaren Marco Polo tillsammans med sin far
och farbror gör en mångårig resa till mongolriket, där han stannar i Kublai
khans tjänst i många år, och publicerar efter hemkomsten sin reseberättelse,
blir han inte bara historiens mest kända resenär någonsin, han öppnar upp en ny
och väldig värld för européerna.
Handeln med Östern kom i gång i allt större utsträckning
vilket hade en avgörande betydelse för Europas utveckling. I mongolriket kom
man också i kontakt med den synnerligen avancerade kinesiska kulturen med alla
dess teknologiska och administrativa landvinningar.
Ett penningsystem med papperssedlar, tryckkonst, astronomi,
optik med glasögon, och i förlängningen teleskop och mikroskop, användning av
kol och krut, en överlägsen ingenjörs- och skeppsbyggnadskonst, en form av
välfärdsstat, ett intrikat postsystem, mongolriket var i så många avseende
långt före Västerlandet.
Marco Polos reseskildring hade stor betydelse för
kartografin, och dessutom bidrog den till avmystifieringen av världen utanför
Europa. Riken där långt borta beboddes inte längre av mordiska barbarer och
mytiska djur. Det i sin tur har förmodligen stimulerat framtidens upptäcktsresor.
Marco Polo möter också en värld som till skillnad mot
kristendomen är religiöst mycket tolerant, något som först väcker känslor av
misstro och avsky, men som så småningom börjar allt mer tilltala den unge
venetianarens öppna sinne.
Även om kunskapen om just religionsfrihet tyvärr tycks ha
fått en högst försumbar betydelse i europeisk historia.
Trots Marco Polos uppenbara strävan efter att så realistiskt
och sant som möjligt återge det han ser och upplever vilar det inte desto
mindre ett tydligt drag av exotism över hans skildring. Och det är onekligen
något som överlever i västvärlden ända fram till våra dagar.
Inte minst hans beskrivning av Ryssland, som han inte ens
besöker, utan förlitar sig på rykten och hörsägen, är en ren fantasiprodukt,
dessvärre inte helt olik den moderna rapporteringen från det stora landet i
öster.
Laurence Bergreens bok följer ganska noga Marco Polos egen
skildring, och han bemödar sig alltför mycket om att påvisa sin hjältes
trovärdighet, vilket gör boken en aning tröttsam i långa loppet. Men annars är
det ett alldeles förträffligt populärhistoriskt verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar