Våga vägra debatt om svenskhet

 

Läser Ulf Bjereld om ”svenska värderingar” (230608 Magasin Konkret). Han har naturligtvis helt rätt, att tala om svenska värderingar är fullständigt nonsens.

Läser vidare i kommentatorsfältet på Facebook en diskussion i ämnet, för övrigt hållen i en häpnadsväckande och befriande saklig ton. Några välmenande personer menar att man visst kan tala om svenska värderingar. Det finns helt enkelt vissa värderingar och normer som är mer framträdande i Sverige än i en del andra länder.

Och visst, det stämmer ju. Men när väl denna intellektuella djupsinnighet har konstaterats undrar jag vad är poängen? Vad nyttar det till, vilket värde har det att fastslå sådana trivialiteter? Att peka finger åt andra och i förlängningen stigmatisera?

Ulf Bjerelds avsikt är att bemöta Magdalena Anderssons flirt med ”nationalistiska åsiktsströmningar”, och det är vackert så.

Men ändå. Det pågår just nu livliga diskussioner om svenska värderingar, vad är svensk kultur och vem som är svensk. Hela den debatten är en integrerad del i en medveten strategi från nationalisternas sida.

Och just därför måste vi våga vägra ta debatten. Att diskutera svenskheten på längden och på tvären är att spela nationalismens mörka krafter rakt i händerna. Det finns långt fler andra och angelägna samhällsproblem att tackla än att bestämma vem som är riktig svensk (till skillnad från de oriktiga?).

Jag erkänner att det är personligt. Allt detta kattrakande kring svenskheten väcker trista minnen och obehagliga associationer som går tillbaka till dystra och även tragiska perioder i mitt eget och min familjs förflutna.

Jag hoppas för min egen och alla andras skull att slippa uppleva det en gång till.