Triennalen kring militär och Nato på Apotekshuset i Sollefteå

 

Triennalen i år har spridits till länets alla kommuner. I Sollefteå håller man till i Apotekshuset, och bjuder på ett välavvägt urval av konst i olika stilar och med flera spännande teman som anknyter på ett intrikat sätt till Triennalens övergripande ämne "Vinden".

Att döma av utställningen på Apotekshuset blåser vindarna i Sollefteå åt lite olika håll. En av de största händelserna i kommunen på senare tid har varit återetableringen av I 21. Flera av konstverken har däremot en klart antimilitaristisk prägel.

Vilket är alldeles utmärkt, det är viktigt med en levande samhällsdebatt, en fördjupning och problematisering av både nutid och framtid.

Natofrågan har en självklar plats i sammanhanget, i synnerhet som ansökningsprocessen har utvecklats till en bisarr fars. Cecilia Björk från Härnösand dokumenterar i en video två olika demonstrationer mot Nato. Den drygt sju minuter långa filmen som går i en loop har den talande titeln "Tillsvidare känner jag att vi inte ska gå med i Nato".

Ylva Westerlunds och Mats Adelmans verk har den långa titeln "Only birds shall fly and the military rusts", och är en del av ett projekt som återskapar ögonblick från ett nedlagt militärövningsområde utanför Stockholm.

Den erfarenheten blev utgångspunkt för funderingar kring militärens roll i ett framtida hållbart samhälle.

Det är skulpturer i trä av fåglar, naturtroget och ganska idylliskt. Det kontrasterar starkt mot akvareller som med abstrakta motiv skildrar olika stadier av förfall.

Pikant nog var det meningen att utställningen skulle visats i Ryssland våren 2022, men av uppenbara skäl fick ställas in.

Maria Mäkis foton har inte någon direkt koppling till vare sig militärer eller krig. Men det indirekta är oftast mycket mer vältaligt. Så är definitivt fallet med Mäkis bildprojekt från byn Voknavolok i Vitahavskarelen.

Fram träder en bild av ett strävsamt liv som levs långsamt, och oberoende av världens larm och politiska påbud från Moskva.

Här gäller helt andra värden än i den ryska rövarkapitalismens metropoler. Här arbetar man hårt, man visar omsorg om sina nära och kära, stötar varandra när det behövs, vilket är ofta.

För mig var det lite av utställningens höjdpunkt.

Men det finns förstås andra teman också. Christian Bjärgös små utsökta husmodeller skildrar kontrasten mellan stad och landsbygd, och i en vidare bemärkelse tar de upp till diskussion människans livsvillkor i en vidare mening.

Elme Ämting-Selja har för utställningen skapat en speciell teckningsautomat som genom luftdraget skapar slumpartade kolteckningar på ett papper.

Det är kul, men också öppet för tolkning, och ställer allvarligare frågor kring den fria viljan, slumpens roll, och kanske också samspelet mellan människan och naturens krafter.

Cecilia Hultman visar två videoverk betitlade "Holding directions" och "Symmetrical fall on top of it all".

Det blåser spännande konstvindar i Sollefteå.

Utställningen pågår fram till den 10 september.

Triennalen finns representerad i länets samtliga kommuner, i Härnösand rent av med två utställningar, en på Konsthallen och en på Länsmuseet Murberget, och de har lite olika slutdatum.

För mer info se: http://triennalen.konstframjandet.se/