Mot Lunde

Det har gått 90 år sedan skotten i Ådalen. Fem personer sköts till döds i samband med demonstrationer mot hunger och arbetslöshet; en händelse som skulle förändra Sverige för alltid.

Tidningen Ångermanland uppmärksammar årsdagen av Ådalshändelserna med en miniserie – först ut är Gregor Flakierskis novell "Mot Lunde!"

Hennes röst är ganska svag som den ofta blir hos gamla människor, men hon kompenserar det med den lomhördas ovana att halvskrika, i tron att alla andra hör lika dåligt. Men ögonen är pigga, blicken vaken, hyn överraskande slät, och hon är förvånansvärt smidig och rörlig för en person i hennes ålder.

   ”Vill du ha mera kaffe?”

   Jag tackar artigt nej. Visserligen vill jag inte skynda på den gamla damen men min mage klarar inte mer.

   Och då, helt plötsligt, som inser hon att vi har kallpratat alldeles för länge, börjar hon berätta:

   ”Vi stod uppe i slänten precis efter Folkets hus där i Lunde, det var Eira och jag och några flickor till. Vi såg det väldiga demonstrationståget taktfast skrida fram, med orkestern i täten. ’Titta, där är Bosse’, ropade Eira och pekade på en lång yngling som slog på en stor trumma. Hon var förtjust i den där Bosse, han var ungkommunist precis som hon.”

   ”Var du också ungkommunist?” flikar jag in.

   ”Nej då, jag var ungsocialist, SSU-are, Men du vet, på den tiden, åtminstone här hemma, då var det jämt hetsiga diskussioner och så, men egentligen var vi överens om det mesta, ett bättre samhälle, rättvist och jämlikt, det var bara att kommunisterna höll på Sovjet och det gjorde ju inte vi. Sen blev det som det blev…

Läs hela texten i Allehanda.se

Bild: Karin Efraim Gärdegård