Idag är det Joseph Hellers födelsedag. Och inte nog med det, i år
är det 60 år sedan ”Moment 22” publicerades.
Boken
är väl mest tänkt som en antikrigsroman, men den beskriver på
pricken all världens galenskap. Så vad än hände under veckan,
eller förra veckan, eller kommer att hända nästa vecka, läs
”Moment 22”, världen blir visserligen inte mindre galen, men
definitivt mer begriplig, och framför allt mer uthärdlig.
Det
finns begrepp i litteraturen som har lämnat sitt bokliga ursprung
och lever ett eget liv i det allmänna medvetandet. Ett sådant är
utan tvekan uttrycket ”Moment 22”. Det används titt som tätt om
situationer utan utgång, om självmotsägande paradoxer, och kanske
ibland i största allmänhet om absurda situationer. Det är nog inte
många som kopplar ihop uttrycket med Joseph Hellers roman med samma
namn. Jag skulle tro att ganska många inte ens vet om
romanen.
Eftersom det är 60 år sedan boken kom ut kan
det vara på sin plats att uppmärksamma den roman som faktiskt av
åtskilliga kritiker räknas till 1900-talets främsta.
När
”Moment 22” publiceras 1961 är det Joseph Hellers romandebut,
och han har jobbat med boken i flera år. Det finns en
självbiografisk utgångspunkt, då Heller tjänstgjorde inom
bombflyget under andra världskriget.
Romanen utspelar sig
under krigets sista år på en fiktiv amerikansk flygbas i Italien.
Besättningarna på bombflygplanen pressas till det yttersta, och
alla vill de ingenting annat än att komma därifrån fortare än
kvickt. Det är där ”Moment 22” kommer in i bilden. Dels går
den ut på att den som är psykiskt sjuk kan slippa att flyga. Det
räcker att han ber om det. Har han bett om det, måste han fortsätta
att flyga, eftersom han inte är psykiskt sjuk, då han bad om att
slippa flyga. Moment 22.
Dels handlar det om att varje
flygare ska hemförlovas efter att ha fullgjort ett visst antal
flygningar. Om inte befälhavaren bestämmer något annat. Vilket han
naturligtvis gör, och hela tiden höjer antal flygningar som måste
fullgöras. Moment 22.
Romanen är en skoningslös
uppgörelse med krigets vansinne och militärbyråkratins enfald.
Persongalleriet är storslaget. Här finns en löjtnant som avanceras
till general som belöning för alla parader som han ordnar på
kaserngården. Han kan ingenting annat, och en extra krydda är att
han heter Scheisskopf.
En kapten som heter Major blir
befordrad, eftersom den korkade generalen blir helt förvirrad av
någon som är kapten Major, det är lättare med Major Major (får
mig alltid att tänka på den forne brittiske premiärministern John
Major). Samma dumma general beordrar bombanfall efter de konstnärliga
mönster som krevaderna kommer att bilda.
”Catch 22”,
som boken heter i original, betyder egentligen trick eller grepp, men
översättningen ”moment” är inte helt fel, då det antyder en
juridisk term. På många andra språk heter romanen ”Paragraf 22”.
Det är som vore det ett uttryck för makten.
Det visar sig så
småningom att ”Moment 22” inte ens existerar, men eftersom de
som bestämmer hävdar att det finns, gäller det ändå. Så formas
boken till en kompromisslös kritik av Makten, inte bara den militära
eller politiska utan Makten som sådan över huvudtaget, i synnerhet
som det militära, politiska och ekonomiska är till syvende och sist
ett och samma.
Krig är business, mycket lönsamt sådant.
Därför blir befälspersoner lika mycket flygarnas fiender som
någonsin tyskarna. Kapitalet hos Heller har långt före
globaliseringen inga gränser. Det vittförgrenade Syndikatet gör
affärer med allt och alla, alltid där det lönar sig bäst.
När
besättningen på ett bombplan som har träffats av luftvärnseld
vill hoppa finns det inga fallskärmar. Silket har sålts, kvar finns
bara andelsbevis i företaget. Vansinnet kulminerar när Syndikatet
bombar den egna flygbasen som en del i en affärsuppgörelse med
tyskarna.
Romanens huvudperson Yossarian är en filosofisk
själ, lite av författarens alter ego får man förmoda, och aldrig
sen att ifrågasätta hel vårt samhälles grundvalar. Genom
paradoxer och absurda cirkelresonemang leder han i bevis att Gud är
en misslyckad klåpare. Då han vägrar att flyga mer får han frågan
av sitt befäl hur det skulle se ut om alla betedde sig så. ”Då
vore det dumt av mig att inte göra som alla andra”, lyder hans
svar. Det är Kants kategoriska imperativ, men
uppochnervänt!
”Moment 22” förebådar 60-talets ungdomsrevolt och kom att påverka två generationers världsbild. Det är naturligtvis en ren slump att romanen kommer ut samma år som Hemingway dör, men det är inte desto mindre signifikativt. Joseph Hellers hjältar – eller snarare antihjältar – lever inte upp till några manlighetsideal, och de vill inte göra det heller. Yossarian har bara en anledning att inte vilja flyga, han är rädd. Han vill varken slåss eller dö för några höga ideal.
Det är
fegheten upphöjd till dygd. Det är också ett grundligt förnekande
av falska profeter och deras predikan av heroism, patriotism och
offervilja, det finns inget upphöjt i att dö för Kung och
Fosterland eller The American Way of Life.
Idag när krig
igen har blivit ett etablerat sätt att lösa internationella
konflikter och när en aggressiv nationalism åter visar upp sitt
fula tryne, känns ”Moment 22” mer aktuell än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar