Elvin Enqvist tillhör våra bortglömda ångermanländska författare. Kanske beror det på hans rastlöshet och ständiga uppbrott, som ledde till att han inte kom att identifieras med någon bygd som kunde ta honom till sitt hjärta. Han lämnade också sin klass, född in i borgerligheten, blev han en sorts proletärförfattare, med en lång rad olika yrken.
Han föddes i Bjärtrå 1909, den 9 september passerade 110 år, som son till en köpman. Han tog realexamen i Karlskoga, och utbildade sig till ingenjör vid KTH. Efter en kort tid på Bofors följde en lång och brokig yrkesbana. Han hann bli bland annat journalist, planeringsman, lantbruksbiträde, busskonduktör, dekorationsmålare, förrådsbiträde, järnsågare, svarvare, kanonslipare och sekreterare på ett advokatkontor. Karriären kröntes med en anställning som ”AMS-kontorist vid Träindustriarbetarförbundets avdelningskontor i Åtvidaberg, innan han förtidspensionerades 1972.
Enqvist debuterade 1938 med diktsamlingen ”Etyder”, hans nästa verk två år senare var också dikter, samlingen ”Vilse”. 1943 kommer diktsamling nummer tre ”Skärvor”, och året dessförinnan publicerade han ”Gilja”, med undertiteln ”en berättelse från mellersta Norrland, som är det närmaste en roman som Enqvist skrivit, och som fick mycket positiv kritik i BLM.
Också hans lyrik blev mycket uppskattad. Det är mestadels naturlyrik med ett närmast apokalyptiskt bildspråk med förtärande ensamhet och plågsam ödslighet som återkommande teman.
Det finns också bilder av arbetslivet i hans diktning, även om det inte är några tidstypiska, klassiska arbetarskildringar. ”Ibland känner man som att man lyssnar [på] en dekadent dandy, en blaserad turist på genomresa i arbetarkvarteren”, skriver Erik Jonsson om Enqvist.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar