Härnösands musiksällskaps vårprogram inleddes med en konsert
med Nordiska kammarorkestern i Domkyrkan på lördag kväll. De bjöd på Samuel
Barbers violinkonsert, Marianna von Martinez Ouvertyr i C och Schuberts Symfoni
nr 6.
Konserten började med Ouvertyr i C av Marianna von Martinez,
en av dessa orättvist bortglömda kvinnliga kompositörer, men som på sin tid
umgicks med storheter som Mozart och Haydn. Ouvertyren är ett piggt stycke med
glada toner, men som i andra satsens andante visar också upp imponerande
lyriska kvaliteter.
Von Martinez verk är skrivet 1770, och ett halvt sekel senare
framförs Schuberts Symfoni nr 6. Den börjar romantiskt stämningsfullt, med
starka känslor, som det anstod en sorglös ung man som räknade Goethe, Heine och
Schiller bland sina vänner. Det är mycket lekfull glädje, som fortsätter in i
andra satsen, den som har odödliggjorts i Sverige av Hasseåtage och Monica
Zetterlund i revyn ”Spader Madame” med sången ”Donna Juanita, syster till Don
Juan”.
I tredje satsens scherzo blir det symfoniskt högstämt, ganska
taktfast, med Schuberts vanliga, men enligt min mening, inte helt lyckade
förkärlek för marschmusik. Det blir fullt ös mot finalen i sista satsens
allegro moderato, som är inte särskilt moderat alls.
Programmets huvudpunkt var emellertid Samuel Barbers
violinkonsert. Med den tog konserten ett språng in i 1900-talet, närmare
bestämt 1939 – och utbrottet av andra världskriget. Det är ett kontrastrikt
verk, som pendlar mellan smäktande toner och en sublim oboe å ena sidan och
oväntade intervaller och skorrande rytmiska krockar å den andra.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar