Den judiska polisen i Warszawas getto är befläckad av ett
sällsynt dåligt rykte, nästan jämförbart med deras nazistiska uppdragsgivare.
Trots att de flesta av dem inte överlevde eller lyckades rädda sina familjer
ses de inte som offer utan som bödlar och förövare. Och som om det inte vore
nog används de ofta i en antisemitisk diskurs.
Katarzyna Persons bok Policjanci (”Poliserna”,
2018) skildrar den judiska gettopolisens historia, från dess bildande till
efterkrigstidens uppgörelser i Polen, Västeuropa och Israel, med ambitionen att
på en gedigen historievetenskaplig grund ge en både fullständig och mer
nyanserad bild av dess verksamhet.
Den judiska gettopolisen var ingen självständig organisation. Den var underordnad den polska polisen, men var inte som den en del av den tyska ordningsmakten (OrPo). Och det var givetvis den tyska ockupationsmakten genom polisen, Gestapo och SS, som utövade den yttersta kontrollen.
Den judiska gettopolisen var ingen självständig organisation. Den var underordnad den polska polisen, men var inte som den en del av den tyska ordningsmakten (OrPo). Och det var givetvis den tyska ockupationsmakten genom polisen, Gestapo och SS, som utövade den yttersta kontrollen.
Uppbyggnaden och själva strukturen hos gettopolisen var
ytterligare ett led i den fortgående förödmjukelsen och diskrimineringen av den
judiska minoriteten. Även om man allmänt refererar till organisationen som
”polis” var dess officiella benämning ”Judiska ordningstjänsten”. De bar heller
inga uniformer utan hade enbart uniformsmössor med olikfärgade band.
Naturligtvis var de inte beväpnade utan var enbart utrustade med batonger.
Läs hela texten i Dixikon.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar