Jag bor i Frånö, en liten ort i Kramfors kommun. En gång i
tiden bodde här runt tre tusen personer, men det var länge sedan, numera är vi
inte fler än omkring 500-600. Inte vet inte exakt hur många hushåll det utgör,
men räknar man med två till tre personer per hus, så landar det på någonstans
mellan 200 till 300.
Det är inte många.
I Hamnviken, som är den del av Frånö där jag håller till,
finns det maximalt ett 30-tal hushåll, allt som allt.
Till centrala Kramfors är det sex-sju kilometer, man kör in
till stan på mindre än tio minuter.
Rent administrativt räknas vi som en del av tätorten.
Vilket har till konsekvens att vi inte kan få bidrag till
utbyggnad av fiberuppkoppling till internet.
Mina vänner i Nordingrå kan få en uppkoppling med
nästan ljusets hastighet för si så där fem tusen spänn. För oss skulle
kostnaden bli över 20 tusen.
Det drabbar ingen fattig, tänker jag stoiskt, det är inte
mycket annat att välja på, snart kopplar de bort kopparnätet, det är bara att
vända upp och ner på spargrisen.
Och det är det värt, i vårt moderna samhälle är en bra
internetuppkoppling livsviktig för att kunna fungera. Och för mig personligen
är det avgörande för att kunna arbeta.
Problemet är inte summan, hela beloppet är nämligen helt och
hållet teoretiskt. För även om jag hostar upp slantarna finns det ingen som
levererar fiberuppkoppling hit.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar