I somras tillbringade jag en stipendievecka på det en aning speciella pensionatet Kiörningsgården i Nordingrå. Det fanns inget Internet på stället vilket passade mig alldeles utmärkt. En stor distraktion mindre. Det visade sig dessutom att min mobiltelefon hade ingen täckning där. Det passade mig egentligen hur fint som helst, och ändå blev jag en smula irriterad. Vi kanske gillar våra distraktioner?
För några dagar sedan kom jag hem från två veckors semester. Var långt borta, i det stora landet i väster (inte Norge!). Första veckan fungerade inte min mobiltelefon, "ingen näråtkomst", vilket jag fann irriterande, sedan helt plötsligt och utan någon rationell förklaring kom den bara igång. Vilket jag fann glädjande. Och ändå ville jag inte alls bli uppringd av vare sig vän eller främling, och hade inte en tanke på att kontakta någon. Jag hade inget som helst behov av att vara nåbar. Men det var bra med uppkoppling "ut ifall att".
Ut ifall att vaddå?! Det ständiga behov av att var kontaktbar och uppkopplad är rent sjukligt. Tekniska apparater förväntas underlätta livet, men det är frågan om inte de skapar lika många problem som de löser. Och i förlängningen finns frågan vem som har kontrollen, vi över tekniken eller den över oss?
Den tyske författaren Daniel Kehlmann låter mobiltelefonen vara en slags huvudperson i sin nya roman "Berömmelse" (Bonniers; övers: Lars W Freij). I nio till synes helt fristående historier, men som är förbundna på ett intrikat sätt genom personer och händelser, berättas om en verklighet som är verkligare än verklighet själv. Att vara borta är detsamma som att inte kunna komma åt internet, mobiltelefonens täckning kan vara helt livsavgörande (jojo!), och kan vårt liv plötsligt bli mycket intressantare av vi av misstag tilldelas någon annans telefonnummer?
Det är rappt berättat, det är klurigt och samtidigt inte så lite djuplodande. Här finns också intressanta sidospår om identiteter, sammanhang, globalisering, skapandets villkor och griniga författare.
På köpet får man dessutom ett obetalbart lustmord på Paulo Coelho.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar