Foto: s/a - http://www.castalie.fr/photo-2668-stefan-zweig_jpg.html ; http://lewesternculturel.blogs.courrierinternational.com/tag/stefan+zweig, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6403783
Schacknovell
Stefan Zweig
Övers: Hugo Hultenberg/reviderad av Anna Bengtsson
Ersatz, 2015
Den österrikiske författaren Stefan Zweig har fått lite av
en renässans, inte minst tack vare återutgivningen av hans ”Världen av igår”.
En nostalgisk minnesbok om en förlorad värld, krossad av nazismen, upplevdes
tydligen av vår samtid som aktuell.
Men även andra verk av Zweig har nypublicerats, bland annat
en samling av hans noveller, förmodligen det bästa som han lämnade efter sig.
En av de mer kända är ”Schacknovell” från 1942, vilket
betyder att det måste vara ett av hans sista verk innan han begick självmord
året därpå.
Den yttre handlingen i novellen är ett möte på en passagerarbåt
från New York till Buenos Aires mellan en apart och arrogant
schackvärldsmästare – här råder ju ingen brist på verkliga förebilder – och en
okänd man som bjuder mästaren ovanligt hårt motstånd.
Det visar sig att mannen hade levt en längre tid under
påtvingad isolering och fördrev tiden med att i minnet spela sig genom ett
stort antal schackpartier. Problemet var emellertid att schackminnet orsakade
patologiska symptom och hotade direkt mannens både psykiska och fysiska hälsa.
Det är en berättelse om besatthet, och i bakgrunden finns Hitlers
maktövertagande i Tyskland och Anschluss av Österrike. Det är inte svårt att se
det som ett direkt angrepp på all sortens fanatism, och där har ju novellen
fortfarande en aktualitet.
Därtill är det en stark psykologisk skildring av just besatthet
som övertygar.
Dessvärre är språket hopplöst föråldrat. Trots Anna
Bengtssons heroiska försök till revidering och uppfräschning av Hultenbergs
översättning från 1943 känns det väldigt mossigt. Zweig är nog trots allt en
författare från en värld av igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar