Djur, natur och kultur

 

Idag börjar licensjakt på varg. Det är inte bara i Sverige som vargen är kontroversiell.

Djur
Lise Tremblay
Övers: Elin Svahn
Rámus.

Kanadensiska Lise Tremblay förblir trogen landsbygden i Quebec. Och håller sig konsekvent till det lilla formatet. Hennes senaste bok på svenska ”Djur” är liksom hennes föregående verk är någonstans mellan långnovell och kortroman. Men innehållet är fortfarande lika pregnant och laddat.

Huvudperson Benoit i ”Djur” är en pensionerad och frånskild, och som läsaren förstår framgångsrik och välbärgad, tandläkare som av en slump får en hundvalp till skänks. Det förändrar hela hans liv, han ger upp yrkeskarriären och lämnar storstaden Montreal för en enkel stuga ute på landsbygden, nära bergen. Och samtidigt, som han själv säger, kom ”godheten till honom”.

Byn är ingen idyllisk plats, utbölingar är inte omtyckta, och doktorn från storstan betraktas definitivt som en sådan. Han är visserligen någorlunda accepterad, bemötts ganska välvilligt men hela tiden distanserat.

Livet i byn är bara skenbart enahanda och tämligen händelselöst, för dem som lever där sker det något utöver det vanliga mest var och varannan dag. Och när jaktsäsongen närmar sig, och man upptäcker vargar i området, ställs allt på sin spets.

Dolda hierarkier kommer upp till ytan, och när en ung viltvårdare sätter sig upp mot byns härskande familj, blir situationen riktigt hotfull. Byborna backar skrämda, i tron att i byn förändras aldrig någonting.

Men den unge viltvårdaren står på sig, och till allas förvåning, för att inte säga chock, vinner han dragkampen.

Benoits länge försummade dotter genomgår en operation som återför henne till livet. Och även om han allt mer omges av död, öppnar sig upp resten av hans eget liv, som det bara kan göra för den som vet med sig att han ska dö i lugn och ro.

Den här mycket specifikt quebecska berättelsen kunde lika gärna utspela sig någonstans i Sverige, i de värmländska skogarna eller i något samhälle i Norrlands inland. Det finns en befriande universalitet hos Tremblays romaner, inte trots, utan tack vare hennes provinsialism.

Hennes avskalade realism gör inte bara persongalleriet rättvisa, det skapar också lika delar värme och empati, som är i total avsaknad av stereotyper.

Än en gång en liten bok med stort innehåll från Lise Tremblay.