Emerich Roth in memoriam

Emerich Roth har gått bort, han blev 97 år gammal. För snart tre år sedan hade jag privilegiet att lyssna på hans föredrag i Örnsköldsvik.

Hans namn är Emerich Roth. Han har hunnit bli 94 år. Han är jude från Tjeckoslovakien som mot alla odds överlevde Förintelsen. Sedan många år reser han runt i Sverige och delar med sig av sina erfarenheter. På onsdag kväll gästade han Örnsköldsvik.

Mötet med Emerich Roth var ursprungligen planerat att hållas i församlingshemmet. Det kom knappast som en överraskning att intresset var så stort att det fick flyttas till kyrkan. Men att det skulle bli fullsatt till bristningsgränsen, och några tvingades att vända då det inte fanns plats, det hade ingen räknat med.

Så här stor publik har det inte varit i Örnsköldsvik kyrka på mycket, mycket, länge – om någonsin.

Även om Emerich Roth är ovanligt pigg för sin ålder, tar åren ändå ut sin rätt. Det är alltför tröttande för honom att hålla ett längre föredrag, och därför visades en film med hans berättelse till att börja med. (Filmen finns att se på http://www.emerichfonden.nu/foumlrintelsens-oumlgonvittne.html)

Det är en starkt berörande historia om diskriminering, getto, transport till Auschwitz, den första selektionen där de flesta familjemedlemmar gasas direkt, sedan en olidlig tillvaro av utmattande slavarbete, hunger, brutalitet och förnedring. Mot slutet tvingas de iväg på en dödsmarsch, och då dukar hans far under.

Sedan de ökända koncentrationslägren Buchenwald och Theresienstadt. När befrielsen äntligen kommer är Emerich Roth 21 år gammal, han är 175 lång – och väger 34 kilo!

Det blir en lång konvalescens, det tar mellan tre och fyra veckor innan han klarar av att gå upprätt.

Väl hemma igen upptäcker han att alla är borta, och hans hem är plundrat och förseglat. Ensam och hemlös tappar han livslusten, ända tills han nås av nyheten att en av hans systrar lever, hon bor nu i Sverige, dit hon kom direkt efter kriget.

Dit kommer han 1950, han utbildar sig till socionom, och arbetar i 30 år inom socialtjänsten och kriminalvården.

Under många år tiger han med sina traumatiska erfarenheter från Förintelsen, tills den dag i början av 90-talet då han ser nynazister marschera på Stockholms gator.

Det är en lidandets historia berättad på ett sakligt, nästan lågmält, sätt. För mig som är bekant med Förintelsens fasor sedan barnsben, också på ett personligt plan, var det mesta välbekant.

Men så är dessvärre inte fallet för många idag, inte minst unga. Emerich Roth berättade att han efter sina besök på skolor får ofta brev där ungdomar skriver att det hade de inte hört talas om, att de aldrig fick lära sig riktigt hur hemskt det hade varit. Inte minst skolan lever inte upp till de krav som kan ställas.

Det är därför synnerligen angeläget att de överlevande vittnar. Och det börjar bli bråttom, snart är de borta.

Efter filmen höll Emerich Roth ett kort anförande som knöt an till dagens situation. Enligt honom gör bristande historiska kunskaper det möjligt för en övervintrad nazism, förmedlad från generation till generation, att sticka upp sitt fula tryne och få en viss acceptans.

De unga pojkar, flickorna är få, är olyckliga personer som inte har fått tillräckligt mycket kärlek. Ofta med frånvarande fäder, och i avsaknad av positiva manliga förebilder.

När familjen inte kan erbjuda den trygga famnen för barnen borde skolan försöka kompensera så långt det är möjligt, som ”ett andra hem”. Något som Emerich Roth menar att den för det mesta misslyckas med. De unga männen är beredda att göra vad som helst för att få uppmärksamhet.

Det blir ett lätt byte för nynazistiska organisationer som erbjuder gemenskap. Ingen föds ond, ingen föds till hatare. Det viktiga är att förstå orsakerna och sätta in åtgärder i god tid. Egentligen, säger Emerich Roth, är det mycket enkelt.

Det är passivitet och likgiltighet som är vår största fiende – det är den viktigaste lärdomen av Förintelsen.

 

BÖCKER AV EMERICH ROTH

Jude, žid, zsidó: en berättelse om kärlek och hat och vägen till ett nytt liv

Varför just han?: och vägen ut ur hatet 

Emerich är mitt namn: hatet, förnedringen, kärleken