Habemus papam!
Efter drygt fyra månader av hårda förhandlingar har våra kardinaler låtit den
vita röken – i form av ett papper med en överenskommelse – stiga upp från den
svenska parlamentarismens Castel Sant´Angelo – riksdagshusets press rum.
Överenskommelsen ska ligga till grund för regeringens
politik under mandatperioden, och är därför ett centralt dokument för landets
politiska liv de närmaste åren.
Jag ska inte kommentera överenskommelsen, det har redan
klokare och insiktsfullare (och förvisso även dummare och mindre informerade) personer
redan gjort i tillräckligt stor utsträckning. Och vad man ser beror alltid på
varifrån man betraktar det, som alla konstkritiker väl känner till.
Jag tänker däremot påpeka vad som inte finns i
överenskommelsen. Den innehåller nämligen inte ett ord om kultur.
Det kan möjligen bero på att de fyra partierna har en samsyn
i fråga om kultur, men jag misstänker starkt att samsynen handlar om total
enighet om att ignorera kulturen. Varför ska man ägna värdefull tid åt något
som ändå saknar betydelse?
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar