Pär Andersson är Sveriges meste kyrkokonstnär, han har
utformat ett 50-tal kyrkorum med Visby domkyrka som en absolut höjdpunkt. Sedan
1980 fram till sin död förra året bodde han i Lidgatu utanför Näsåker
tillsammans med hustrun Astrid Theselius, Tesse kallad. Nu har de två en
gemensam retrospektiv utställning i Sollefteå konstförenings regi i
Konstsalongen på Storgatan i Sollefteå.
För Pär Andersson innebar flytten till Lidgatu en möjlighet
att utveckla landskapsmåleriet, frigöra sig från den klassiska
konstutbildningens bojor och skapa en egen stil.
Han var en troende person och i konsten uttrycker han sin
förundran över Guds skapelse. De tavlor som finns på utställningen, det är
litografier förutom två akvareller, finns samma utsikt från huset i Lidgatu.
Perspektiven skiftar, årstiderna växlar. Färgerna är matt bleka, här framhävs
små nyanser och svaga skiftningar.
Sedan finns en stor akrylmålning på kortväggen som föreställer
ett par – Pär och Tesse? – vid bordet i en trädgård. Stämningen är paradisiskt
idyllisk, och skuggspelet gör de två till en del av naturen.
Liknande intryck får man av konstnärens lilla självporträtt,
där han tycks framträda ur växtligheten.
En distinkt växlighet i form av färgstarka lövverk finns på
de få skulpturer och möbler som finns med på utställningen. Här kan jag inte
låta bli att undra om inte det är lika mycket kamouflage, naturen som
gömställe, en tillflykt.
Astrid Tesse Theselius stod länge i makens skugga, fångad
som hon var i kvinnofällan. Hon födde fem barn mellan åren 1954-58, och det är
först kring de 50 som hon får möjlighet att släppa loss sin konstnärliga ådra.
Hennes verk är också mest litografier, ett par akvareller
och ett tryck på lin. Det är stilleben med en antydan till landskap i
bakgrunden och en stämning av längtan och främlingskap. Det finns något vagt
sorgset över hemtrevnadens idylliska perfektion.
Samtidigt besitter hennes måleri en helt annan musikalitet
än makens. Här finns linjer som rör sig harmoniskt och fritt tillsammans, medan
hans uttryck är trots allt fortfarande mer strikt klassicistiskt.
Och ändå är det alla skillnader till trots så påtagligt hur
de två influerar, inspirerar, följer och berikar varandra.
Utställningen pågår fram till
den 7 augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar