Lågmält om stora ämnen

Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?

David Ericsson

Lindelöws

Efter tre romaner har författaren och långtradarchauffören David Ericsson återvänt till novellen. Det är glädjande, hans senaste roman *Svart marmor*skenade och slutade i diket. Med novellsamlingen når David tryggt destinationen, även om färden tar ibland nya och oväntade vägar. Det är som om tillfälliga, lite kortare turer passar honom bättre än jordenruntresor.

Hans noveller präglas av precision och koncentration som konfronterar krassa attityder med vemodiga stämningar. Stilen är nyansrikt enkel och vardaglig.

Miljön är allt som oftast lastbilshytten, men det förekommer även andra arbetsplatser, som båtar, några noveller utspelar sig på en buss, ett tåg, eller irrande omkring en natt i Venedig. Alla miljöer har en fast förankring i en konkret verklighet, men skildringen är inte inriktad på arbetet, utan människor, individer, som arbetar. Med andra ord, som det är för de flesta av oss.

Fonden är ett Europa med lönedumpning, trafficking och människohandel, och ständigt nya, allt mer verklighetsfrämmande EU-direktiv, och ett Sverige plågat av arbetslöshet, osäkra anställningar och tilltagande rasism.

Men David Ericssons teman är andra: det är våra rädslor att närma oss varandra, ensamhet, dödsångest, arbetets mening, och rent av livets mening. På sitt lågmälda sätt väjer inte David för de stora ämnena. Och kärleken är ändå möjlig.

Personporträtten är ömsint tecknade, med en säker blick för livets mångfald, och ett öppet sinne för det avvikande. Men det är inga idealiserade arbetshjältar som möter läsaren, det här är grabbar som gärna går på bordell i Spanien och inte bangar för några månader ”A-kassesemester”.

Gemenskap är genomgående mycket viktig. Men det är framför allt som socialt kitt, medan kampen och de svåra besluten sker hos David Ericsson på en individuell nivå. Så är det med Johan i novellen ”Maktens boning” när han sätter sig upp mot kommunens och den lokala företagarens maktmissbruk, så är det till och med för den fackliga ombudsmannen i titelnovellen som övervinner sin rädsla och tar strid mot maffian.

Kommer kollektivet i nästa novellsamling?