En plastig
trea
Petra Hulova
Övers: Marie
Wenger
Rámus.
Petra Hulova är den tjeckiska
litteraturens nya stjärnskott. Blott 35 år gammal har hon redan åtta romaner
bakom sig, flera av dem prisbelönta. På svenska finns tre av dem, samtliga
utgivna av det lilla kvalitetsförlaget Rámus.
”Allt detta tillhör mig” (2011,
översättning Sophie Sköld), som är hennes debutbok, är en familjekrönika från
Mongoliet. ”För medborgarnas bästa” (2013, översättning Marie Wenger) är en
samhällssatir i bästa tjeckiska humortradition över åren kring kommunismens
fall.
Hennes senaste roman ”En plastig
trea”, är något helt annat, och det är mycket typiskt för Hulova att ständigt
sträva efter att förnya sig. Romanen handlar om en prostituerad, som genom en
inre monolog berättar om sitt liv, sitt arbete, sina kunder och sin omgivning.
Berättarrösten pendlar mellan djupsinning filosofi och råa vulgariteter, och i
spänningsfältet skapas romanens egenartade energi. Dessutom stor humor.
Berätterskan, som symptomatiskt
nog inte har något namn, berättar mycket frejdigt, ja stundtals nästan
hurtfriskt, men det är på inget sätt en solskenshistoria som rullas upp. Inte
minst förekommer det en del otäckt våld, något som berättarrösten väljer att
förståeligt nog skildra ganska återhållsamt.
Tillvaron som prosituerad är ändå
rejält slitsam, och hon kompenserar genom sina slösaktiga besök i en
shoppinggalleria, som sker i en anda av meditativa kyrkobesök.
Framför allt driver Petra Hulova
friskt med könsroller. Kvinnorna är genomgående stereotyper, från de snipiga
skvallertanterna i trappuppgången till de fula men ack så kärlekskranka
bibliotekarierna. Männen är bara sexobjekt, helt anonyma och fullständigt
ansiktslösa, men med andra kroppsdelar desto synligare.
Hulova använder språket på ett
karnevaliskt vis genom att med ordens hjälp vända upp och ner på saker och
ting. Om jag har förstått det hela rätt skiftar hon i det tjeckiska originalet
genus på substantiven när det gäller allt som har med kön att göra. Det låter
sig inte göras på svenska, men översättaren Marie Wenger löser det med subtil
elegans med språklig ekvilibristik som både roar och oroar med sina djärva
metaforer och ett dubbeltydigt bildspråk med slösande rikedom.
Det är fantastiskt roligt, även om
skrattet fastnar hela tiden i halsen. Petra Hulova har skapat en egensinnig
satir över det postmoderna konsumtionssamhället. Hon är en författare i bästa
tjeckiska litteraturtradition, med namn som Hasek, Hrabal och Kundera, men med
en alldeles egen röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar