tisdag 13 september 2011
Livet som varuhus
ROMAN
Moderspassion
Majgull Axelsson
Brombergs, 2011
En våldsam storm är utgångspunkten för Majgull Axelssons senaste roman. Den skapar både den berättartekniska ramen och den rätta stämningen av katastrof och hotande undergång. Några kvinnor tvingas att konfrontera sina liv. På ett intrikat sätt väver Axelsson ihop deras öden.
Bokens titel har en dubbel mening. Det rör sig visserligen om moderskärlek, men det finns också en ironisk, eller rent av mörk, undermening. Alla kvinnorna har svåra och besvärliga relationer till sina barn, ja rent av tragiska och traumatiska. Det handlar om en föräldrargeneration som lever sina liv i en nyliberal värld där hela livet är som ett varuhus, där vi fritt kan välja och vraka mellan en mångfald varor. Att skaffa barn blir rätt mycket samma sak. Och att det är för vår skull är alldeles självklart. Resultatet riskerar att bli därefter. Plötsligt upptäcker vi till vår stora häpnad att vi inte fick vad vi betalade för. Och nu blir det blodigt allvar, i värsta fall i ordets bokstavliga bemärkelse.
Männen är antingen helt frånvarande eller skitstövlar, ibland både och. Den enda gången en man kommer till tals tappar Axelsson mycket av fingertoppskänslan och nyanserna i språket. Lite schablonmässigt blir det förstås, även om hon är en alldeles för skicklig författare för att hela lasset ska välta.
Under trycket av alla händelser kommer så huvudpersonerna till insikt och fattar livsavgörande – och troligen mycket kloka – beslut. Det är naturligtvis bra att lämna en öppning, men här faller nog Axelsson offer för en av populärlitteraturens vanligaste fällor, och avslutar med ett klämkäckt happy end.
Samtidigt måste det påpekas att ”Moderspassion” inte är någon terapiroman. Här finns ett tydligt klassperspektiv, personerna agerar i en samhällig verklighet. Det är också en feministisk roman, där författaren är obrottslig lojal mot dessa kvinnor, oavsett deras eventuella tillkortakommanden. De kvinnliga karaktärerna är psykologiskt insiktsfullt tecknade.
Och visst är livet värt att leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar