Som en ond dröm

 

Det större hoppet
Ilse Aichinger
Övers: Ebba Högström
Ellerströms

Österrikiska Ilse Aichinger räknas till efterkrigstidens viktigaste tyskspråkiga författare. Hennes debutroman från 1948 ”Det större hoppet” bygger delvis på självbiografiskt stoff.

Aichingers mor var judinna, men med nazisternas bisarra logik skyddades hon av att hennes barn var så kallad ”Mischling” - ”blandras”. De två levde i Wien genom kriget under stor osäkerhet och stark psykisk press.

Ilses tvillingsyster lyckades man få iväg till England, medan mormor och mammans syskon mördades i nazisternas koncentrationsläger.

”Det större hoppet” är ingen regelrätt självbiografi, utan har snarare en roman med det självupplevdas klangbotten.  Berättelsen är som en ond dröm, smått surrealistisk, där berättaren låter besjäla en själlös värld. Perspektivet är barnets, men med den vuxnas samlade erfarenheter, vilket skapar en dialektisk dynamik i handlingens ryckiga tilldragelser.

Den själlösa världen är oförstående brutal och hänsynslös, och alla människor som står huvudpersonen Ellen nära försvinner – emigrerar i bästa fall, oftare deporteras till en säker död på den mystiska och avlägsna platsen som heter ”Polen”. En del undviker mördarna genom att beröva sig livet för egen hand. Andra åter stupar slumpvis i obegripliga strider.

Och nej, det blir ingen happy end.

Aichinger har en alldeles egen stil, högst säregen, med ofta udda och allt än än självklara formuleringar. Hon skapar ett universum som lyckas förmedla sorg och saknad, smärta och förtvivlan. Och kanske framför allt nödvändigheten av en kamp för hopp.

Ilse Aichingers författarskap är mycket sparsamt representerat på svenska, ett inte helt ovanligt öde för litteratur utanför den anglosachsiska språkvärlden, och det är därför en viktig kulturgärning av Ellerströms förlag att berika den svenska litteraturscenen med hennes debutroman.