För första gången någonsin gör jag en utflykt till Hemsön. Den ligger där som en glittrande pärla i Bottenhavet, som en inbjudande port till Höga kustens enastående skärgård.
Högst upp finns öns stora attraktion, Hemsö fästning. Ett veritabelt örnnäste som beskyddande ruvar över Ångermanälvens mynning och Mellannorrlands vidsträckta skogslandskap.
Käcka gossar och töser i uniform, med rakryggad hållning och fast stämma, leder guidningarna genom urbergets skyddsrum och sambandscentraler, upp till snabbskjutande kanonställningar, utsiktsposter försedda med strålkastare som lyser upp till tio kilometers sikt, förbi terrängfordon, fältkök och tält.
Uniformerna gör att alla guiderna ser exakt likadana ut, men det är väl också meningen. Utplånande av individualiteten, nivellering och opersonliga hierarkier är det militära maskineriets själva väsen.
En hotfull skylt varnar att det är skyddsområde och utlänningar är inte välkomna. Än en gång i mitt liv är jag tacksam för mitt svenska medborgarskap.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar