Den 7 juni 1905 deklarerar det norska stortinget ensidigt en upplösning av unionen mellan Sverige och Norge. En stark högeropinion i Sverige piskar upp hatstämningar och hetsar för krig. Men efter förhandlingar mellan parterna upplöses unionen fredligt den 26 oktober samma år.
Ett viktigt bidrag för att stoppa ett krig gjordes av arbetarrörelsen, framför allt dess ungdomsorganisationer. Kalle Holmqvist har skrivit en liten bok i ämnet.
Fred med
Norge
Kalle
Holmqvist
Murbruk
förlag
Alla som har läst Kommunistiska manifestet vet att
proletärer har inget fosterland. Och alla som har minsta kontakt med
verkligheten vet att proletärer är av en helt annan åsikt. Arbetarrörelsen har
alltid bekänt sig till den internationella solidariteten, men i praktiken har
det varit si och så med den saken.
Det finns ändå positiva exempel på framgångsrik
internationell solidaritet som har uppnått viktiga resultat. Unionsupplösningen
1905 är ett sådant, och väl värt att studeras. Kalle Holmqvist har skrivit en
liten bok i ämnet, med den uttalade ambitionen att lyfta fram arbetarrörelsens
segrar, det finns mycket att vara stolt över i vår historia!
Unionen mellan Sverige och Norge hade påtvingats norrmännen
i ett sista patetiskt försök att blåsa liv i svenska stormaktsambitioner. Även
om Norge hade vidsträckt autonomi ville de frigöra sig från det svenska oket,
vilket stötte på patrull från framför allt svensk höger. Efter en lång rad
kriser blev ändå unionsupplösning 1905 ett faktum. När norrmännen förklarade
att unionen inte längre fanns ledde det till krigshetspropaganda i högerpressen
och vapenskrammel från militären.
I det läget mobiliserade arbetarrörelsen, framför allt
ungdomsorganisationerna. Fredsmöten och demonstrationer mot kriget arrangerades
över hela landet, man hotar med storstrejk och uppmanar värnpliktiga att vägra
infinna sig till krigstjänst. Det skapas en mäktig opinion för Norges sak, ett
anfallskrig i strid med den allmänna viljan är en omöjlighet och borgerligheten
tvingas kapitulera och godta Norges självständighet.
Kalle Holmqvist redogör för händelseförloppet och tecknar en
detaljerad bakgrund, kanske alltför detaljerad.
Man kan invända att situationen var speciell. Arbetare
saknade rösträtt, de såg inte borgerlighetens Sverige som sitt land. Norrmännen
var ett broderfolk, skulle fredsviljan vara lika stora mot andra
nationaliteter?
Men Kalle Holmqvists poäng är en annan. Det går att
förändra, motstånd lönar sig, och förändringen måste komma underifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar