Konfliktens katastrofala konsekvenser

Alla floder flyter mot havet

Dorit Rabinyan

Övers: Rose-Marie Nielsen

Norstedts

Pojke möter flicka och ljuv musik uppstår. Det har hänt förut, många gånger, ibland går det bra, ibland inte. För Liat och Hilmi är det emellertid kört ända från början.

Visserligen älskar de varandra passionerat, de delar gemensamma intressen, de skrattar ihop, på många sätt är de det perfekta paret. Men det finns ett litet problem, ja inte så litet, i själva verket oöverstigligt stort. Hon är nämligen israeliska, han palestinier.

Det är en klassisk Romeo-och Julia-situation med två älskande från var sitt motsatta läger. Rent allmänt gör ju verkligheten alltid intrång i människors liv, också de förälskade, men i samband med Palestinakonflikten ockuperar de yttre omständigheterna på ett brutalt och förödande sätt alla mellanmänskliga relationer.

I någon mening kan man säga att den fysiska, faktiska ockupationen har sin motsvarighet i en mental verklighet, som är minst lika destruktiv.

Liats och Hilmis kärlekshistoria är som ett grekiskt ödesdrama, de kan aldrig få varandra. De är båda medvetna om det, men kärlekens kraft driver de ändå vidare, och hindrar att de ger upp.

Den kanske värsta aspekten av den krassa politikens intrång i deras liv är att det förvägrar de rätten att vara individer, i förlängningen rätten att vara människa. Istället tvingas de att bli representanter för ett folk, en kultur och en religion. Det är ingenting annat än tribalism på en lite mer sofistikerad nivå.

Hon kan inte presentera honom för sin familj, han är ju inte ”ny pojkvännen”, han är palestinier!

Förrädiskt smyger sig stamtänkandet in i deras eget medvetande, manar till försiktighet med vad man säger, vilka ord och uttryck man använder. Och så småningom påverkar det också hur man ser varandra.

Dorit Rabinyan gestaltar både kärleken och konflikten känsligt och med äkta inlevelse.

Romanen bannlystes av Israels utbildningsministerium.

Den borde vara obligatorisk läsning, och inte bara i Israel.