”Det här vill ni inte missa” – skruvad komedi driver med politik och korruption

 

Sollefteå Amatörteater fortsätter att spela pjäser av Christian Wåhlander. Hösten 2021 satte man upp ”Dödsbädden”, och nu har man haft premiär för ”Förhöret”, en skruvad komedi med en samhällskritisk udd.

-          Christian har bearbetat texten särskilt för oss, säger Mimmi Johnsson, regissör, som dessutom spelar en liten roll i pjäsen.

Och Sollefteåamatörerna har själva utvecklat pjäsen med hjälp av musik och sång – resultatet blev en alldeles egen musikal!

Anslaget är en smula Kafkaartad, en man har kallats till förhör på en polisstation utan att ha en aning om vad han är misstänkt för. Han förhörs av två poliser, givetvis är en snäll och den andre elak.

/../

Läs hela texten i Tidningen Ångermanland

Ny litteraturfestival i Norrland

 

Författarna Tove Alsterdal och Mats Jonsson startar Ådalens Litteraturfestival på Sandslån i Kramfors med premiär i augusti. Festivalen är antagligen den enda i sitt slag som drivs av författare. I dagarna två, 11 och 12 augusti, ” ska Sandslån krylla av författare i samtal över genregränserna och utöver det vanliga, litteratur och läsare, musik och happenings. Allt äger rum i båtskjul och kaserner, tält och verkstäder, på bryggor och kring lägereldar.” enligt beskrivning på festivalens hemsida.

Sandslån ligger naturskönt där Ångermanälven blir till en havsvik, mitt emot Nyland, en bit norr om Kramfors. Här är betagande vackert, stilla och smått idylliskt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att föreställa sig att den här platsen sjöd en gång i tiden av liv, det såg ut som en väldig myrstack på vatten.

Här byggdes Sveriges som industrination, och de som byggde var många, tusentals människor, länge framför allt män har arbetat vid timmerskiljet, som mest jobbade 700–800 arbetare här samtidigt. De kom från närområdet och fjärran ifrån, och de var alla sorter.

/../

Läs hela texten (ej betalvägg) i Opulens

Det stannar inom familjen

 

En dag kommer allt det här bli ditt
Regi och manus: Andreas Öhman
Foto: Ari Willey
Distribution: SF Studios

Med sin senaste film kommer Andreas Öhman hem, och det på fler än ett plan. Ett viktigt inslag är bearbetningen av sorgen efter en lillasyster som omkom tragiskt. Andreas har själv sagt att filmen är inte bara ”personlig”, den är rent av ”privat”. Dessutom är filmen en hemkomst i ordets bokstavliga bemärkelse, då stora delar av filmen är inspelade i trakten av hembyn Djuped utanför Kramfors, och till och med på själva föräldragården.

De åldrande föräldrarna, Susanne Reuter och Peter Haber, samlar sina utflugna barn till ett viktigt möte. De är ett riktigt praktfullt persongalleri, hippa och urbana, storstad rakt genom, med moderna och progressiva värderingar och ideal.

Det gäller främst den ena av döttrar, Lisa, spelad med bravur av Karin Franz Körlof, kreativ men strulig, med ett påtagligt släng av Tourette. Hon är lite av filmens huvudperson, och förstår man, regissörens alter ego. Han lyckas också att framställa hennes inre demoner på ett ovanligt och originellt sätt.

Anledningen till att föräldrarna har samlat barnen är att man har bestämt att bara en av dem ska ärva skogen, den ska inte skiftas i mindre lotter, utan fortsätta brukas i sin helhet såsom har skett i generationer.

Beskedet kommer som en chock, i synnerhet som ingen av syskonen är beredd att axla ansvaret. Eller är de det?

Ett intrikat spel uppstår mellan familjemedlemmarna, och et kulminerar med en mindre skandal under mammans stora födelsedagskalas. Mycket kommer upp till ytan, gammalt groll, konflikter från det förflutna, undanträngd syskonrivalitet och orättvisor.

Och bakom allt detta kastar den omkomna broderns tragiska olycka sin långa skugga.

Men filmen är så mycket mer än ett familjedrama. Här finns också en viktig samhällsnivå med hela glesbygdsproblematiken, och även med miljö- och klimatfrågorna i förgrunden.

De betagande tjusiga vyerna kan inte dölja det faktum att stora delar av Sverige förvandlas till obebodd produktionsyta. Och vill vi verkligen ha det så? Och vad kan göras åt det?

En vacker film som är både personlig och allmängiltig, och som vågar konfrontera svåra problem på både det privata och samhälleliga planet.

Märkliga djur

 

"Det var på den tiden i mitt forna hemland Polen då det förekom flitigt så kallat frivilligt samhällsarbete."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Skåpets skamliga hemligheter

 

"I barnkammaren i vår lilla lägenhet i Warszawa stod ett stort skåp."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Ett hem för föräldralösa

 

"Hemmet var som en öde ö där en handfull skeppsbrutna gjorde sitt bästa för att hämta sig efter undergången."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Den första segern till ingen nytta

 

Narvik
Regi: Erik Skjoldbjaerg
Manus: Cristoph Grøndahl, Live Bonnevi, Erik Skjoldbaerg och Sebastian Torngren Wartin
Distribution: Netflix

”Narvik” är filmen om det legendariska, för att inte säga mytiska, slaget om Narvik, ibland refererat till som ”Hitlers första nederlag”. I skuggan av slaget utspelar sig ett svårt moraliskt dilemma. Filmen är en norsk storsatsning på Netflix.

När Nazityskland plötsligt invaderar det neutrala Norge i april 1940 blir kontrollen av den lilla nordliga staden Narvik central för hela operationen. Där ligger omlastningsstationen och utskeppningshamnen för den svenska malmen, och den är av vitalt intresse för både tyskarna och de allierade för den för kriget livsavgörande ståltillverkningen.

Tyska armén firar snabba framgångar mot det svaga, eller rent av obefintliga, norska motståndet, men när de allierade landsätter överlägsna styrkor bestående av engelska, franska och polska soldater, och understödda av engelska flottan, vänder krigslyckan.

Filmens krigsscener är välspelade och realistiska, däremot är det inte helt lätt att få grepp om sammanhanget.

Inte heller framgår det helt klart att den allierade styrkan kan skära av, ringa in och krossa hela den tyska armén i Nordnorge. Vilket de underlåter att göra. Tyskarnas snabba framryckningar i Frankrike får de allierades kommando att dra tillbaka de segerrika styrkorna från Norge, och lämna norrmännen åt sitt öde för fem år framåt.

”Hitlers första nederlag” utnyttjades aldrig och framgångarna i Norge blev helt förgäves.

Vilket som sagt inte är helt lätt att få grepp om i filmen.

Under tiden utspelar sig i den ockuperade staden ett drama där en av de norska soldaternas hustrur ställs inför ett svårt moraliskt val. Ska hon rädda sitt sårade barn genom att ange några engelska diplomater som gömmer sig i en stuga utan för stan eller ska hon ståndaktigt uppfylla sin patriotiska plikt och tiga. Och låter den lilla pojken dö.

Hon väljer att rädda sitt barn. Vilket ådrar henne lokalbefolkningens vrede och förakt, men publikens sympatier ligger nog ändå hos henne. Moraliska domar utdömes lätt i soffan framför tv:n i fred och välstånd.

Inte heller den delen av filmen övertygar, därtill är karaktärerna alltför platta och livlösa.

Verkligen ingen fullträff, men ändock skaplig underhållning med duktiga skådespelare och häftiga stridsscener.