Veckan från hyllan 25

Hela den svenska politiska eliten, de som verkligen är det, de som tror att de är det, och de som vill vara det, är på plats i Almedalen. Med vad som hände utanför Smolensk för ett drygt år sedan i färskt minne blir jag betänksam och får en del idéer.

Almedalen ligger ju på Gotland, som är en ö. Och då skenar fantasin iväg. Tänk om hela den församlade eliten drabbade av ett olycksöde av något slag. Eller om ön isolerades av någon anledning - pest? Hur skulle det gå för landet Sverige? Skulle vi klara oss utan vår elit? Eller, hemska tanke, vi skulle inte ens märka skillnaden? Eller, en ännu hemskare tanke, allting skulle bli mycket bättre?

Till syvende och sist handlar det om vem som egentligen styr. Och vem som borde styra.

Men visst är det en tilltalande tanke. Borde definitivt undersökas. Det är verkligen en romanidé värdig en José Saramago. Han gillade sådana skruvade upplägg, alla blir blinda, alla röstar blankt, det var hans grej.

Det är ett år sedan han gick bort. Mitt bidrag till Almedalsveckan blir texten som jag skrev till minne av José Saramago:

Den portugisiske författaren José Saramago avled i sitt hem på den spanska ön Lanzarote. Han blev 87 år gammal.

1998 fick han Nobelpriset i litteratur, och han är den ende portugisiskspråkiga författaren som har vederfarits den äran.

Saramago föddes 1922 i Azinhaga i Ribatejoprovinsen nordöst om huvudstaden Lissabon. Hans föräldrar var fattiga jordlösa lantarbetare, hans farföräldrar var analfabeter. Trots att den unge José var mycket duktig i skolan, hade hans föräldrar inte råd att låta honom studera vidare. Han utbildade sig till bilmekaniker, och arbetade inom yrket i några år. Senare slog han in på den journalistiska banan, och ägnade sig också en del åt översättningar.

Redan 1947 publicerade Saramago sin första skönlitterära bok, Terra do Pecado (ung. Syndens land), men den passerade tämligen obemärkt. Oftast anser man att hans riktiga debut sker först i 50 årsåldern, och han får sitt litterära genombrott med romanen Baltasar och Blimunda 1982.

Sedan följer en strid ström av romaner, ända fram till förra året då Caim (Kain) publicerades.

Saramagos litterära teman är en form av metaforiska fantasier, där författaren renodlar en tänkt situation och utvecklar den till dess yttersta konsekvenser. Trots att scenarierna ofta är tämligen overkliga och inte särskilt sannolika förmår Saramago att skildra dem med stor trovärdighet. Bra exempel på det är A Jangada de Pedra (Stenflotten) från 1986, där den iberiska halvön slits loss från resten av Europa och driver omkring i Atlanten. I Blindheten, hans kanske mest kända roman, drabbas plötsligt alla av blindhet, med traumatiska konsekvenser för samhället.

I Klarsyn inträffar det märkliga att i ett val röstar de flesta blankt, vilket givetvis ifrågasätter hela den politiska processens legitimitet. Så här skrev jag i en recension av boken: "Vad väljarna där har gjort är att helt lagligt och på demokratisk väg har ifrågasatt legitimiteten hos det politiska systemet. Makten slår tillbaka med full kraft och skyr verkligen inga medel. Parallellen till 11/9 är ofrånkomlig, men Saramago syftar nog längre än så. Han vill avslöja lögnen i det offentliga livet, kopplingen mellan makten och medierna, korruptionen, men kanske framför allt hur lätt demokratin urholkas när makteliten ser sina privilegier hotade. En stark kontrast utgörs av det civila samhället som förmår att fungera spontant när det lämnas åt sitt öde."

Saramagos språk är latinskt överdådigt med långa vindlande meningar. Han är inte särskilt noga med interpunktionen, och har föga respekt för grammatikens reglemente.
Saramagos civilisationskritik präglas i hög grad av djup pessimism, något som ägnar att förvåna hos en person med hans annars så radikala åsikter. Saramagos världsbild var i stor utsträckning färgad av hans fattiga uppväxt och av högerdiktatorn Salazars fascistiska förtryckarregim. 1969 gick han med i kommunistpartiet, som då var illegalt, och utgjorde centrum i motståndet mot Salazars diktatur.

I en intervju har Saramago beskrivit sig själv som "hormonell kommunist": "på samma sätt som det finns en hormon som får mitt skägg att växa varje dag". Saramago representerade kommunistpartiet i flera val, och han har förblivit partiet trogen hela sitt liv.

Efter nejlikornas revolution 1974 blev Saramago biträdande chefredaktör för kommunistpartiets dagstidning Diário de Nóticias. Under den tiden fick José Saramago ett rykte om sig som hårdför stalinist. Upprinnelsen till det var att mer än 20 medarbetare som enligt uppgift krävde större åsiktsfrihet på tidningen sparkades av den biträdande chefredaktören.

Ryktet är dock ganska oförtjänt, Saramago har bland annat inte dragit sig att kritisera Fidel Castro, och socialismens avarter på Kuba, trots att de två har länge varit vänner.
Åren 1974-75 efter revolutionen var en turbulent tid i Portugal. Arbetarna strejkade, lantarbetare genomförde jordockupationer, missnöjet jäste på universiteten. Efter att situationen "normaliserades", och den sociala oron slogs tillbaka, tvingades i sin tur Saramago att avgå från tidningen.

Han upphörde dock inte med sina politiska aktiviteter. Han har varit skoningslös i sin kritik av EU och IMF, bland annat.

2002 väckte han stor uppmärksamhet och ådrog sig hård kritik när han efter ett besök i Ramallah på Västbanken, som då var blockerat av israeliska trupper, jämförde den israeliska ockupationen med Förintelsen.

Saramago var också en uttalad och militant ateist, något som ofta fick honom på kant med Portugals katolska kyrkohierarki och högerklerikala maktelit. Romanen Evangeliet enligt Jesus Kristus, där Jesus framställs som en vanlig dödlig, väckte stort rabalder, och ledde till att landets regering hindrade boken från att vara med i European Literary Prize, med motiveringen att den kränkte landets katoliker.

Den händelsen fick bägaren att rinna över för Saramago, som flyttade till Lanzarote. Han har dock hela tiden varit noga med att påpeka att det är regimen han tar avstånd ifrån, inte landet, och han framhöll att han betalade sin skatt i Portugal.

José Saramago begravdes i Lissabon, i det Portugal där han rätteligen hörde hemma. Mer än 20 000 människor deltog, de flesta hade med sig en röd nejlika, revolutionens symbol. Många hade rest långväga ifrån för att kunna vara med vid ceremonin.

Frånvarande var Portugals högerpresident, som semestrade i närheten under tiden.

Saramago hade säkerligen inte blivit överdrivet ledsen för det.

Kulturtorget vecka 27

1. I dag ska vi prata om konst. Till exempel Per Olof Ricklund, som visar renässansrealistiska nakenstudier på Brynge konsthall. Vad är det med människokroppen som utövar så stark lockelse på konstnärer?

Konstnärer? Jag antar att det handlar om någon form av artegoism. Hade vi varit grodor, skulle det förmodligen bli en massa tavlor och skulpturer av den vackra grodkroppen.

2. Du har ingen konst i sovrummet. Om du fick obegränsad budget och total valfrihet – vilket konstverk skulle bli det första du ser när du slår upp ögonen varje morgon och det sista du ser innan du somnar?

Edvard Munchs "Skriet". Då vet man direkt att livet suger, och att det som gäller är upp till kamp. Det blir jättebra, och då kan det vara på sin plats med en påminnelse framåt kvällen.

3. Filmen "I huvudet på John Malkovitch" skildrar hur en människas medvetande förvandlas till en turistattraktion. Om du måste tillbringa resten av ditt liv inuti en konstnärsskalle – vilken väljer du?

Alltså, det finns några kvinnliga konstnärer...och då kanske inte nödvändigtvis inuti just skallen, utan mer...hoppsan, nu har jag visst spårat ur...Förlåt, förlåt, förlåt!

Socialdemokratin för lite socialdemokratisk

Socialdemokraterna binder ris åt egen rygg genom att acceptera att statens makt försvagas. Den nyliberala politiken göder främlingsfientlighet. LO:s förre chefsekonom Dan Andersson skräder inte orden i sin nyligen utkomna skrift Socialdemokratin och staten.
 – Välfärdsstatens nedrustning ökar misstron i samhället och framkallar en folklig motreaktion, som delvis resulterar i ökad högerpopulism, säger Andersson.

Dan Andersson har arbetat åtta år som chefsekonom på LO. Dessförinnan var han statssekreterare på näringsdepartementet. I december 2008 gick han i pension, och har sedan dess ägnat sig åt ett stridbart författarskap. Socialdemokratin och staten är en långessä, utgiven av Arbetarrörelsens tankesmedja, och har trots sitt kontroversiella budskap inte uppmärksammats särskilt mycket.

Moderat kampanj

Andersson beskriver hur Moderaterna lyckats introducera begreppet ”utanförskap”. Det inkluderar förutom arbetslösa och sysselsatta i åtgärder, också handikappade, svårt sjuka, heltidsarbetande med många barn som ibland behöver försörjningsstöd, studerande, och avtalspensionärer, även före detta chefer med höga inkomster. Det skapas en bild av att 20, kanske ända upp till 25 procent, av befolkningen består av latmaskar som inte vill arbeta utan försörjs av samhället genom olika ”bidrag”. Undertexten var att en stor del av dessa var utrikesfödda.
Argumenten nöttes systematiskt in, och som Andersson skriver, ”PR-industrin i Sverige är i omslutning ungefär lika stor som svensk fordonsindustri!” Att budskapet gick fram bevisas enligt Andersson av valresultatet – av dem som hade föräldrar födda utanför Europa röstade 54 procent på S, tre fjärdedelar röstade på de rödgröna. Av dem som hade Sverigefödda föräldrar röstade bara 26 procent på S. Samtidigt kan framgångar för Sverigedemokraterna noteras.

Tillit viktig

Orsaken är att tilltron mellan människor, som är en grundförutsättning för välfärdssamhället, har försvagats. Dan Andersson citerar rättvisefilosofen John Rawls (allmänt ansedd som socialliberalismens främste apostel), ”om man misstänker att andra inte gör sin andel kommer man frestas att inte själv bidra”. Också de som egentligen stöder välfärdstanken blir skeptiska om välfärden missbrukas och inte fördelas rättvist.
En välfärdsstat med ett högt skattetryck måste präglas av en stark känsla av gemenskap. Om denna känsla saknas eller försvagas blir det till en ”språngbräda mot mindre gemenskaper inom sociala grupper som liknar varandra.” Därför är det helt rimligt att påstå att en ökad individualism har minskat stödet för socialdemokratin, men det påståendet missar orsakssambandet; nämligen att det är den förda politiken som har skapat denna individualism, och inte tvärtom.
Samtidigt är referensen till Sverigedemokraternas framgångar uppenbar.
Den borgerliga alliansens politik, i synnerhet den så kallade ”arbetslinjen”, bidrar starkt till att avskaffa det som Andersson kallar för ”den skandinaviska versionen av välfärdsstaten”. Han poängterar att den är inte enbart socialdemokratisk:
– Tidigare kunde S få stöd av socialkonservativa krafter inom framför allt Centerpartiet och Kristdemokraterna, men numera har dessa blivit totalt nyliberala, med en fundamentalistisk tro på marknaden, säger Dan Andersson till Flamman.
– Också Miljöpartiet har förvandlats i den riktningen, tillägger han.

Lönedumpning

Alliansens tillväxtpolitik har gått ut på att skapa fler arbetade timmar, men gärna till ett lägre värde, och lägre skatter för småföretagare. Eller mer polemiskt uttryckt:
– Arbete till vilket pris som helst, säger Dan Andersson.
Samtidigt har skatternas andel av BNP sänkts, socialförsäkringssystemet har kraftigt försämrats med sänkta ersättningsnivåer, och en ”repressiv” arbetsmarknadspolitik, där människor ska tvingas att söka arbeten – som ofta inte finns, och att arbeta till låga löner, långt under kollektivavtal, har genomförts.
– Folk har blivit en handelvara, säger Dan Andersson.
Resultatet är allt annat än uppmuntrande. Arbetslösheten har stigit och ligger fortsatt på en hög nivå. Det är framför allt långtidsarbetslösheten, ”utanförskapet”, som ökar mest och främst drabbar unga, utrikesfödda och de med nedsatt arbetsförmåga. Privata lösningar, till exempel i form av privata sjukförsäkringar, blir allt vanligare – bland dem som har råd. På det politiska planet försvagas statsmakten, vilket ”för med sig både kostnader och ett antal sociala och politiska risker”. Staten ger upp sin makt och förmåga att skydda de svaga till EU, marknaden, kommunerna och genom en frivillig begränsning.

Tillbaka till rötterna

Problemet är att denna politik har initierats av socialdemokraterna själva, och Dan Andersson ser ännu inga tecken på omprövning, ”Socialdemokraterna har successivt kommit att välja bort sina väljare genom att begränsa statens auktoritet och politikens överhöghet”.
Vad är då alternativet? Andersson talar om en ”kommunitär strategi”, som i stor utsträckning innebär en återgång till traditionell socialdemokratisk politik. Lite förenklat kan politiken sammanfattas i tre punkter: 1) taken i försäkringar måste vara så höga att försäkringarna får stor anslutning, 2) en aktiv linje i arbetsmarknadspolitiken, med kraftfulla satsningar på utbildning och framför allt på subventionerade jobb till kollektivavtalsenliga löner, och 3)vägledning och kontroll, med sanktionsmöjligheter.
Min invändning om statens minskade roll i globaliseringens tidevarv bemöter Dan Andersson med:
– Desto viktigare att staten spelar en aktiv roll! Ingen globalisering hindrar att staten bedriver en egen politik.

Regeringen ljög om sjukförsäkringens följder

De nya sjukreglerna som infördes av Alliansregeringen har utsatts för en våldsam kritik. Regeringen har hela tiden hävdat att de uppmärksammade konsekvenserna som har drabbat svårt sjuka och handikappade har varit ”oväntade” och inte kunnat förutses. Förra socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson (M), som avgick efter valet 2010, har indirekt utpekats som syndabock.
Men ett hemligt PM som läckt ut till Göteborgs-Posten visar att de påstått oväntade konsekvenserna var kända och diskuterade i regeringen. Det var Husmark Pehrsson själv, och tjänstemännen på hennes departement som varnade för att förslaget kunde få orimliga följder. Bland annat flaggade man för problemet med dem som riskerade att nollklassas och bli helt utan ersättning.
Socialförsäkringsdepartementets varningar avfärdades dock av finansdepartementet, alltså finansminister Anders Borg själv.

Enligt det hemliga PM:et gick diskussionens vågor höga mellan departementen och allianspartierna, och förhandlingarna beskrivs som ”stormiga och röriga”. Tidsgränsen, den så kallade ”stupstocken”, fanns inte alls med i de ursprungliga diskussionerna. Finansdepartementet krävde en gräns på ett och ett halvår, men gav med sig och accepterade två och ett halvår. Socialförsäkringsdepartementet hade från början en skrivning om ”särskilda skäl” vid sjukpension och sjukersättning, med detta ströks ensidigt av finansdepartementet.
Göteborgs-Posten tror att det hemliga PM:et som dokumenterar förhandlingarna i detalj upprättades för att undvika att tjänstemännen senare gjordes till syndabockar.
Varken finansdepartementet eller Cristina Husmark Pehrsson har velat kommentera uppgifterna.

Skiftarbete ökar risken för bröstcancer

Skiftarbete påverkar hälsan negativt. Sedan tidigare har man känt till riskerna med sömnproblem och hjärt- och kärlbesvär. Nu finns det studier som visar att skiftarbete ökar också benägenheten för cancer. Flera rapporter som pekar i den riktningen har lagts fram på ett stort symposium nyligen på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.
Det är inte minst kvinnor som riskerar att drabbas av bröstcancer om de arbetar skift, och då främst nattetid. Enligt en nyligen presenterad norsk studie ökar risken med antalet nattpass som man arbetar i rad.
En del av de hälsoproblem som uppstår i samband med nattarbete kan regleras genom olika former av ljusexponering. Men ny forskning visar att just exponeringen för artificiellt ljus nattetid som i sig kan öka cancerrisken.

Ljust på natten

En brittisk studie har undersökt hur människan påverkas under perioder utan solljus som på forskningsstationer i Antarktis och hur människor på andra ställen, som i västvärlden, utsätts för ohälsosamt för mycket ljus under den mörka delen av dygnet.
- Det finns studier som påvisar klara skillnader i hälsa mellan olika ljusutsatta miljöer, bland annat i västar och östra Tyskland, säger stressforskare Arne Lowden till Flamman.
Han påpekar också att bröstcancer är mycket sällsynt förekommande hos blinda kvinnor.
Men det är bara en teori betonar Lowden, och tillägger att det finns fler faktorer än ljuset att ta hänsyn till.
Han har själv sökt medel för att genomföra ett forskningsprojekt bland gruvarbetare i Kiruna, och där bland annat jämföra eventuella skillnader mellan dem som arbetar ovan och under jord.

Polisen kritiseras för utvisning av romer

Justitieombudsmannen (JO) kritiserar polismyndigheten i Stockholm för förra årets massutvisning av romer. Det var sommaren 2010 som Stockholmspolisen utvisade 25 rumänska romer för tiggeri. Utvisningen genomfördes med hänvisning till utlänningslagens bestämmelse från 50-talet som medger avvisning av utländska medborgare om det ”kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt”.
Samtidigt är tiggeri och dagdriveri inte straffbart i Sverige. Dessutom har rumänska medborgare i egenskap av medborgare i ett EU-land rätt att vistas i Sverige.
Polismyndigheten i Stockholm är ensam i landet om att tolka utlänningslagen på det sätt man gjorde.
Det framfördes anklagelser mot några av de utvisade för stöld, men det blev aldrig rättssak. Dessutom påstod polisen att tiggeriet var organiserat av kriminella ligor, som bland annat skulle ha utnyttjat barn.

Ingen särbehandling

Nu riktar JO en skarp kritik mot polisens beslut och underkänner polisens tolkning av utlänningslagen. Eftersom de handlingar som de rumänska romerna anklagades för är inte olagliga i Sverige, kan inte lagen tolkas på det sättet.
I JO:s beslut nämns också att inget tyder på att polisen särbehandlat de utvisade just för att de var romer, men att det sätt på vilket avvisningen genomförts ändå kan rubba förtroendet för polisen.
Stockholmspolisen säger efter kritiken att åtgärder har vidtagits för att ”säkerställa en rättssäker handläggning av avvisningsärenden”. Man medger vissa brister i samband med utvisning av romer, bland annat bristande dokumentation, men vidhåller fortfarande sin tolkning av utlänningslagens bestämmelser.

Uti Sveriges land

Hög arbetslöshet trots fler jobb

Sysselsättningen ökar i Sverige. Under 2011 beräknas 107 000 fler att arbeta än året innan. 2012 väntas siffran öka med ytterligare 61 000.
Men arbetsmarknaden växer mycket ojämnt. Arbetslösheten fortsätter att bita sig fast på höga nivåer. Det blir allt svårare att hitta rätt personal med passande kompetens. 25 procent av de privata arbetsgivarna uppger att de haft rekryteringsproblem det senaste halvåret. Arbetsförmedlingen tror på ökade utbildningsinsatser. I en del fall kan utländsk personal också vara en lösning.
Dessutom krävs det förändrade attityder bland arbetsgivarna, arbetslösheten bland svenskfödda akademiker är drygt två procent, bland utlandsfödda tolv procent.

Lån till lön

Genom ett lån från fonden Gemini kan Saab betala ut de anställdas löner. Saab lånar 25 miljoner euro, motsvarande 230 miljoner kronor.
Gemini Investment Fund är en Bahamasbaserad investeringsfond som anses ha starka kopplingar till den ryske affärsmannen Antonov, misstänkt för maffiakontakter, och som för närvarande väntar på att bli accepterad som delägare i Saab.

Lägre studiestöd åt konst och humaniora

Många konst- och humaniora studerande har svårt att få jobb inom sina områden, enligt en rapport från Svenskt näringsliv. Många studerar också därför att de inte vill arbeta. Universitet och högskolor erbjuder kurser som är rena hobbyverksamheten.
Därför vill Svenskt näringsliv sänka studiebidragen för konst- och humaniorastudenter. En annan åtgärd som rapporten föreslår är att sänka anslagen till de högskolor som erbjuder utbildningar som inte tros leda till jobb.
Förslagen har mötts av massiv kritik.

Stora lönelyft för direktörer

Lönerna för verkställande direktörer i de 75 största börsbolagen har ökat med 32 procent sedan 2009. Medianlönen i denna grupp ligger nu på 7,1 miljoner kronor om året. Samtidigt har de rörliga ersättningarna, bonusarna, fördubblats under samma tid.
Från LO är man mycket kritisk.
– Det är fruktansvärt att lönerna stigit så kraftigt bland direktörerna när de samtidigt manar sina anställda att vara återhållsamma, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh till Dagens Industri.

Eget företag inget för svenskar

Svenskar är i mycket liten utsträckning benägna att starta eget. Sverige hamnar på plats nummer 49 av 57 länder, och på plats 14 av 22 industriländer, som ingår i en internationell jämförelse, som presenteras av Entreprenörsforum. Trots att många uppger att det finns stor potential att driva lönsamma företag, avstår de flesta. 30 procent säger i undersökningen på grund av rädsla att misslyckas.
Enligt rapporten är nyföretagandet i Sverige lågt, även om en svag ökning kan noteras sedan 2006, vilket rapportförfattarna tror beror främst på fler kvinnliga företagare.

Fler hatbrott mot muslimer

Det har skett en stor ökning av islamofobiska hatbrott, enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå). Under 2010 anmäldes 270 brott riktade mot muslimer, vilket är en ökning med 40 procent. Samtidigt konstaterar Brå att det totala antalet hatbrott har minskat med elva procent jämfört med förra året.
Anmälningar som identifierats som hatbrott med antisemitiska och homofobiska motiv har minskat med 35 respektive 27 procent. Det är så få fall att ett litet antal får stor procentuell effekt. Den stora ökningen av islamofobiska hatbrott kan enligt Brå bero på några händelser i Skåne under valrörelsen, bland annat Skånepartiets Muhammed-affischer i Malmö.
Av de anmälda hatbrotten räknas en stor majoritet som allmänt främlingsfientliga eller rasistiska.
Få anmälningar om hatbrott leder till åtal, och ännu färre till fällande domar.

Lägre förtroende för privata apotek

Konsumentverket har undersökt konsumenternas inställning till apotek före och efter avregleringen 2009. För trå år sedan var 97 procent positiva, nu är siffran nere på 77 procent.
Konsumenterna anser att stödet har blivit sämre, informationen är dålig, och väntan på receptbelagda mediciner alldeles för lång.