Mauritz Edström är en av Ådalens
mest uppburna författare, trots att hans skönlitterära produktion är mycket
blygsam, egentligen bara en roman. Men den är fast förankrad i ångermanländsk
mylla, som få andra verk av Ådalens författare. En del av hans berömmelse beror
säkert också på hans omfattande publicistiska verksamhet, bland annat var han
under ett par decennier Sveriges mest tongivande filmkritiker.
Mauritz Edström föddes 1927 i
Lugnvik, som vid den tiden var ett sågverkssamhälle i likhet med så många andra
orter längs Ångermanälven. Fadern var snickare, vilket gjorde familjen till
något av utbölingar i ett samhälle där alla arbetade vid sågverket. Modern kom
från en torparfamilj och hade tjänat piga efter skolan.
Mauritz Edström var ett blygt och
grubblande barn, som ofta kände sig ensam, utanför och avvikande. Båda
föräldrarna var djupt religiösa, starkt engagerade i frikyrkan, och med en
strängt puritansk syn på livet. Deras fromhet kolliderade tidigt med Mauritz lästörst
som vaknade till liv redan i unga år. Han fick tips på böcker av sin lärare,
och också lånade ut böcker till honom, men så gott som allt han tog hem ansågs
syndigt av modern, som kategoriskt förbjöd denna världsligt frivola läsning.
Föräldrarna, i första hand modern,
ville mycket ivrigt överföra sin tro till barnen. För Mauritz skapade denna
iver en högst märklig situation där han gärna vill men samtidigt inte förmår
att ta del i frälsningen.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar