I kung Leopolds skugga

Tram 83

Fiston Mwanza Mujila

Övers: Elin Svahn

Ramus. 2016

Det är den totala kollapsen. Baren Tram 83 i en obestämd afrikansk stat är ett mikrouniversum där exploateringens obönhörliga lag gäller allt och alla. Allt är till salu, inte minst människor och då framför allt kvinnor, relationer är reducerade till affärstransaktioner, människor är enbart sina kroppar, och de är som vilken annan vara som helst.

Makt är rätt, och det är de starka och rika, vilket går på ett ut, som bestämmer.

Korruptionen härskar på alla nivåer i samhället, där alla ägnar sig åt jakten på Stenen, den som ger rikedom och ära, mest rikedom. Utländska profitörer, benämnda med en elegant ironi som ”turister med vinstintresse”, är ständigt närvarande.

Även om romanen inte har en konkret geografisk bestämning, och kan utspela sig lite var som helst på den afrikanska kontinenten – och kanske rent av också på andra ställen – är det inte svårt att gissa att författaren Fiston Mwanza Mujila har närmast sitt fädernesland Kongo i tankarna.

Den forna belgiska kolonin har ett tragiskt förflutet som få andra länder, inte så lite tragiska även alla de. Landet inte bara plundrades totalt hänsynslöst, det blev också skådeplatsen för en exempellös Förintelse med möjligen så många som tio miljoner döda.

Kung Leopolds vålnad hemsöker fortfarande det olyckliga landet, som trots sina enorma rikedomar i form av naturtillgångar, eller kanske just på grund av dem, härjar av oändliga krig och konflikter, ofta underblåsta av utländska intressen och deras korrupta inhemska marionetter.

Romanens stämning är spöklik och overklig på ett smått surrealistisk sätt, prosa är febrig och rastlös, som i ett tillstånd av delirium, cynismerna står som spön i backen, humorn är krass och ironin dråplig. Och en knappt återhållen vrede lurar hela tiden i bakgrunden, redo att explodera när som helst.

Den enda ljuspunkten i detta nykoloniala mörker är författaren Lucien, som skriver på ett drama som ska ge upprättelse åt den svarte mannen (dock inte den svarta kvinnan?!). Hans öde är ingen framgångssaga, men det är hans naiva och kompomisslösa principfasthet som visar en möjlig väg framåt.