I år skulle Hans Hedberg ha fyllt 100 år. Disponentsonen
från Köpmanholmen är en av Sveriges internationellt mest ansedda keramiker och
konstnärer. 100-årsdagen firas med en minnesutställning på Örnsköldsviks Museum
& Konsthall.
Hans Hedberg började sin konstnärsbana som målare, och
utställningen innehåller både målningar och objekt. Det är naturligtvis
värdefullt att få en fullständig bild av ett så betydande konstnärskap, men det
är lätt att förstå varför Hans Hedberg i frustration och besvikelse övergav
måleriet. Han lät till och med bränna mer än 100 av sina verk.
Hans tavlor är visserligen tekniskt drivna, med välfångat
perspektiv och en skicklig färgavvägning, men det saknas påtagligt originalitet
och personlighet.
Hur annorlunda är inte Hans Hedbergs keramik! Det är helt
unikt, har knappast någon motsvarighet, och det är knappast förvånande att
Hedberg har samarbetat med konstnärer som Picasso, Matisse och Léger. Han har
också haft Marc Chagall som elev, men han gjorde inte sin lärare glad.
Av de nämnda storheterna var det nog Fernand Léger som
utövade störst inflytande på Hedberg – och för övrigt på en lång rad andra
svenska konstnärer. Jag tycker mig se klara spår av Légers figurativa kubism i
Hans Hedbergs formspråk. Det är säkert ingen tillfällighet att det finns ett
Léger-museum just i franska Biot där Hans Hedberg hade sin ateljé i nästan 50
år.
Men Hedbergs keramik är som sagt helt unik med en personlig
stil som saknar dess like.
Det är framför allt glasyrernas koloristiska register som
imponerar. Färgernas nyansskala besitter en mångfald som tycks närma sig
oändligheten, och även det bleka och svaga ligger lika nära naturens egen
palett som fantasins yttersta gränser.
Glasyren utstrålar också en lyster som förundrar och förför.
Hans Hedberg första keramiska skulpturer var Ägget. Det är
en ursprungsform, mättad med symbolik, inte minst representerar den Födelse och
Livet.
Också de fortsatta fruktformerna är rika på symbolkraft. Det
är inte svårt att direkt koppla till det fruktbara, åter igen handlar det om
Livets kretslopp, men även kreativitetens styrka.
Objektens skenbara realism innehåller ett dubbelt budskap
som drabbar betraktar i skärningspunkten mellan det naturtrogna återgivandet
och uttryckets subjektiva utformning.
Vi är en del av naturen samtidigt som vi formar och
bearbetar den.
Det är en existentiell dialektik som formuleras med en
sällsynt lätthet och elegans.
Det kan finnas ytterligare en dimension i Hans Hedbergs
keramik, och det är drömmen om naturens generösa rikedom, med de svällande
formerna av väldiga frukter, ett slags ymnighetshorn som i de lockande bollar
av intensivt lysande hjortron.
Enkelt och vältaligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar